tisdag 13 juni 2023

Eurocon 2023, söndagen

Where I belong - The role of found family in science fiction
Camilla Linde, Ian McDonald, Karl-Johan Norén, Martha Wells, Anna Jakobsson Lund (moderator)

Många SF- och fantasyälskare hittar en ny familj i fandom, efter att ha känt sig utanför bland folk som inte förstår vad man intresserar sig för. Om ens ursprungliga familj inte är så bra är det fint att veta att det finns andra alternativ, andra konstellationer där man kan lita på varandra. Det var vad man talade om i den första paneldebatten jag bevistade på Eurocons sista dag. Martha Wells sade att människan är menad att ha fler människor omkring sig, inte bara mamma och pappa utan även andra roller, roligare roller än bara de omhändertagande! Men omhändertagande personer drar ofta in andra i sin gemenskap. Ian McDonald hade hittat en ny familj i amatörteatersällskapet han är engagerad i, en gemenskap framvuxen ur det gemensamma målet som alla arbetar mot.

I arbetsför ålder kan man lätt uppskatta den familjelika gemenskapen i Star Trek, där en grundläggande värme finns mellan personerna som både bor och arbetar tillsammans. Muminfamiljen är också ett fint exempel på en öppen och välkomnande familj med flytande gränser, kanske särskilt historien där det osynliga barnet tas omhand och blommar upp.

Panelens författare tillfrågades hur de skriver fram en found family eller chosen family som också är ett bra uttryck. Camille Linde relaterar sina roller på vad hon har i vanliga livet. Martha Wells vill att hennes karaktärer skall utvecklas organiskt och vet inte från början hur det skall gå. En person i handlingen kan visa sig inte fungera med de andra, medan andra relationer blir rena succéer, som Murderbot och ART vars buttra gemenskap växte fram till en överraskning även för Martha Wells själv! Ian McDonalds kommande bok Hopeland bygger på en idé han haft i tjugo år, inspirerad av en flygstolstidning hans fru räckte honom. Konstellationerna han skriver om återfinns på öar av olika storlek och växer efterhand till storlekar som matchar en nation. Vad händer när de möter varandra och blandas?

Exempel på found families kan vi hitta i hästböcker, böcker om internatskolor, i filmen Goodfellas fast den familjen drar tyvärr alla i fördärvet, och i rollspel där man förhandlar länge både innan och under spelet och alla har roller och uppgifter. Det var fint att den nya Dungeons & Dragons-filmen inte visade en ensam hjälte utan faktiskt en grupp som samarbetade, en found family.

Anatomy of Future Bodies
Francesco Verso, Torill Kornfeldt, Ian McDonald, Elena Pavlova, Heidi Lyshol (moderator)

Transhumanism är den mest personliga grenen av science fiction, sade Ian McDonald, för den handlar om den egna kroppen, och också om "Vad är naturligt, vad är inte naturligt?" Redan idag har vi förstärkt våra kroppar med olika hjälpmedel; pacemakers, laseringrepp i ögonen och något så enkelt som vanliga glasögon. Det skulle gå att göra människor allergiska mot kött, vilket skulle dra ned resursslöseriet. Men hur skulle det genomföras - obligatoriskt, frivilligt, eller i skymundan som en terrorakt? Om en förbättring av människokroppen gör en yngre och mer hälsosam och också är ytterst dyr kommer den att användas av de förmögna och vara svåruppnåelig för vanliga människor.

Ian McDonald lyfte även i denna panelen (jfr hans Kaffeeklatsch igår) fram hur den tvååriga deadlinen för månliv som hans Luna-böcker hängde på blivit frånsprungen av vetenskapen, och klagade stillsamt över hur hans böcker blir frånåkta av vetenskapen. Men Elena Pavlova tyckte att science fiction ändå skulle försöka sikta längre fram än vetenskapen, det är SF:s jobb att göra det! Torill Kornfeldt påpekade att den samlade mängden av SF-böcker utgör en karta över vad som kan hända om man går åt ena eller andra hållet i nutiden, men inflikade att hon för egen del föredrar välskrivna böcker som har en bra och genomtänkt fiktion framför dem som är vetenskapligt korrekta men inte så engagerande. Så nämnde hon att man kan välja att i en bok utforska de viktigaste skillnaderna mellan nutiden och framtida förändringar, och apropå det berättade Francesco Verso att i hans nyaste bok behöver man inte äta mer än en gång i månaden. Men hur fungerar det i hans hemstad Rom, med läckra restauranger överallt? Hans lösning är att man fortfarande samlas där men då kring dofterna av god mat, och tack vare det utvecklas människans doftsinne. Intressant, men jag vet att jag nog hellre skulle vilja fortsätta äta, tugga, slurpa och känna alla spännande konsistenser och smaker i munnen.

The future of pleasures
Att äta och njuta var just vad Torill Kornfeldt talade om i sin föreläsning om ett ämne hon med den äran tagit upp förut och som eventuellt blir en ny bok! Det gäller den viktiga pelaren i livet att få njuta av det som är gott. Det finns en idé om att nöjen inte är viktiga, särskilt inte i svåra tider. Men historien talar emot det. Under dyrtider har även fattiga människor betalat dyrt för kryddor som ger maten bättre smak. Under andra världskriget var glass så viktigt för US Navy att ett fartyg var avdelat för att serva de övriga med glass och reservdelar till glassmaskiner. Och det finns nyare forskning som visar att våra tamdjur inte främst tämjdes för sin förmåga att ge mat utan för nöjen som tuppfäktning eller religiösa motiv.


Så vad kan vi få för njutningar och nöjen i framtiden? Att syntetiskt återskapa mjölk med den unika formulan från helt andra djur än kor, som till exempel hyenor, delfiner eller till och med mammutar ger mjölk som inte är så god att dricka i sig men som annars fungerar bra för att skapa ost och, förstås, glass. Redan i år skapades ett vegetabiliskt köttsubstitut med ingredienser från mammut vilka ska ha gett produkten en distinkt mammutsmak.

Ett problem i framtiden är dock att odlingsområdena för kakao och kaffe försvinner i takt med jordens uppvärmning. Kan man lösa problemen genom att genmodifiera plantorna så att de står emot sjukdomar, eller hitta härdigare varianter i Amazonas? Det oroar mig att Torill Kornfeldt själv är skeptisk mot dessa lösningar men vi kan känna oss säkra på att det även ligger i hennes intresse att meddela oss så snart det finns hållbara alternativ och en möjlighet att fortsätta att njuta av en chokladbit som smälter i munnen och sprider sin perfekta smak. Dock leder det oss in på Torill Kornfeldts påpekande, att vi egentligen inte stannar upp och njuter av allt det fantastiska som ingår i en chokladbit: kakao, vanilj, och annat som förr var dyrt och exklusivt men som vi nu bara kan glufsa i oss på en halv minut. Vi utarmar och förstör jorden för vår njutnings skull och för att den skall bli billig och tillgänglig, men istället för att säga åt oss att skämmas för det får vi istället tack och lov uppmaningen från Torill Kornfeldt att vi borde uppvärdera njutningen. Jag litar redan sedan tidigare på hennes engagemang för att vi inte skall nedvärdera det goda i livet.

Loving and hating Star Wars
Jenny Bristle, Gunilla Jonsson, Klaus Æ. Mogensen, Michael Petersen

Egentligen avslutades Eurocon redan vid tolvslaget, men vi höll på i några timmar till! En av de allra sista panelerna satt jag med i, som moderator och tack och lov också som deltagare så att jag fick berätta några anekdoter om min kärlek till Star Wars från barndomen och framåt. Inga av oss i panelen var kalenderbitare men det kändes litet skönt att även vi amatör-fans fick prata om våra favoritfigurer och vad vi hoppas och önskar av Star Wars-franchisen. Gunilla Jonsson skulle vilja se en TV-serie om wookies och jag önskar mig som alltid en lättsam komedi med allvarlig underton som utspelar sig i Cantinan på Mos Eisley, med ett musikaliskt inslag av Figrin D'an and the Modal Nodes i varje avsnitt! Och så önskar jag och säkert de flesta andra att de fina dagarna med Eurocon 2023 i Uppsala vore ännu fler, men det var ju en så lyckad och väl genomförd tillställning att vi alla kan gå hem med fina minnen.

Inga kommentarer: