Under 2021 hade jag glädjen att kunna åka till Paris och besöka Musée d'Orsay, Petit Palais och Louvren nästan helt utan konkurrens av andra turister. Strax innan stängningsdags var kön till Mona Lisa minimal! De vackra och ikoniska verken vi såg var så många att man nästan blev övermätt, och det var en underbar upplevelse. Kanske för att det bröt av mot alla ljuvliga statyer och oljemålningar från omkring hundra år sedan, blev jag extra glad av att se det lilla rummet dedikerat till Giorgio de Chirico på Musée d'Art Moderne, med fler och mer fantasieggande målningar än jag hittills sett.
Litet i samma anda, med klara linjer som bidrar till den övernaturliga känslan, var många av tavlorna i den stora och välkurerade utställningen Brännpunkt Europa Nysakligheter 1919-1939 på Göteborgs Konstmuseum. Tidsandan med en hoppfull syn på den nya tekniken och omsorg om människan som höll på att försvinna i maskineriet lyser igenom på de välgjorda tavlorna.
En annan god känsla av andan några decennier tidigare fick man på utställningen Ett eget rum - Konstnärsrollen under det sena 1800-talet på Waldemarsudde, där flera av tavlorna vittnade om vänskaperna och samvaron mellan (kvinnliga) konstnärer under utbildning och karriär i Paris och hemma i Norden.
Ytterst fantasifull och inspirerande var också en annan utställning på Waldemarsudde tidigare under året, nämligen Trollbunden som vidgade våra kunskaper om tomte- och trollmålare till fler än härföraren John Bauer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar