John Bauer är dragplåstret för Waldemarsuddes utställning Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen. Och visst är det underbart att få se många av de trolska bilderna ur hans rika produktion, men minst lika givande är det att se de många samtida konstnärernas tolkning av oknyttet som man inte kunde vara säker på om de fanns eller ej, för att inte tala om magin i naturen själv.
Tavlorna i de första salarna visar just det, bland annat Där skogen glesnar av Prins Eugen själv där en brandgul solnedgång ger lyster åt några enkla byggnader. Därtill också en avbildning av något verkligt sagolikt, Där låg Soria Moria Slott av Theodor Kittelsen. Ett nutida verk, Mirroring Eyes #2 av Maria Friberg, ger en fin glimt av den fantasieggande skogen; mossbeklädda stenar och träd och fallna gula löv utspridda som gullpengar.
Den fantastiska bokserien Bland Tomtar och Troll illustrerades under många år av John Bauer, och bakom glas kan vi se ett uppslag ur en av de dyrbara böckerna. Jag minns med glädje från min barndom en bok som samlade flera av sagorna, och undrade redan då hur många berättelser där måste ha varit från början i skatten, om bara ett urval blev en så tjock och vacker bok. I en sal får vi se flera av illustrationerna till sagan om Agneta och Sjökungen - Sjökungen med sin kyska men skrämmande nakenhet inför den finklädda Agneta, och med håret flytande omkring sig så att ansiktet döljs.
Vi visas många av de stora, stornästa trollen och de finlemmade, lysande vita barnen som möter dem i tunga skogar, bilder som många av oss älskat sedan barnsben och som kanske ser litet mer otäcka ut med en vuxens blick. Då är det gott att få se en självständig människa som avslappnat visar upp sin styrka; bilden av Freja som skulle ha prytt en flickskola.
Men som sagt är det riktigt bra att få se andra konstnärers versioner av troll och andra farliga och lockande varelser. Där finns norske Louis Moes litet sympatiserande bilder av småtroll: Kvast, Trollskapet städas bort och De stackars små underjordiske. Av Agnes de Frumerie finns flera verk i keramik där de övernaturliga varelserna får fysisk form, vilket ger dem en ny dimension av oro och originalitet.
Lysande ögon gör Akseli Gallen-Kallelas Hiisi och andra varelser inte bara mer hotfulla utan än mer obegripliga. Theodor Kittelsens Trollpackor som brottas i en snöstorm ser både ut som att de kommer från en saga, men också som något som han faktiskt har skymtat i den yrande snön. Låt oss inte bara avfärda vår egen samtid med att den är cynisk och avförtrollad, men visst fanns det för hundra år sedan en närhet till folksagorna och de icke-mänskliga som smög i skogarna som inte helt glömts bort, och som ger tavlorna på utställningen färg och liv.
Länk till Waldemarsuddes sida om utställningen
1 kommentar:
John Bauers verk är härligt sagofulla - särskilt starka tycker jag är "När riddaren red fram", ett gott exempel på konstverk från en tid när konstnärer vinnlade sig om att studera sina objekt och framställa kunskapsfyllda verk - inte bara billigare "känsla" och "Freja" (som Jenny tar upp) är ju fantastiskt vackert.
Men även flera av de andra verken som visas är fantastiskt vackra och det är kul när en konstnärs verk visas upp så här tillsammans med sina samtida och "själsfränder". Och här är ju t.ex. J A G Ackes "Skogstemplet" ett lite mörkare, men väldigt vackert verk. Väl värt ett eget senare besök till Thielska galleriet!
Skicka en kommentar