Flowers for Algernon av Daniel Keyes

 Det är bra att vara smart, det förstår till och med Charlie Gordon som inte är så smart. Han är utvecklingsstörd och förstår inte riktigt vad som händer omkring honom, men han är nöjd med att kunna sköta sitt enkla jobb på ett bageri och ha vänner som skrattar åt honom när han klantar sig. Han går också på en kvällsskola för folk som han, och där är han den mest ambitiöse studenten. Det är därför som hans lärarinna Miss Alice rekommenderar honom till en operation som skall göra honom smartare.

Det är Charlie som berättar sin historia för oss, från början till slut. De första sidorna är skrivna med ett enkelt språk och ord som stavas som de låter. Till en början är Charlie rädd att göra fel i undersökningarna, som när han inte vet hur han skall svara i Rohrschach-testet. Charlie berättar också om sitt dagliga liv och hur han fick det jobb han har och slapp att hamna på en institution, i sina rapporter till forskarna som vill veta hur hans utveckling går. 

Men efterhand börjar det märkas i rapporterna att operationen har gjort verkan. Charlies språk blir mer avancerat, likaså hans observationer av omvärlden. När han analyserar minnen från sitt tidigare liv inser han att de skrattande vännerna inte hade så goda intentioner när de spelade honom spratt och lät honom stå med dumstruten. Fler och fler barndomsminnen dyker också upp och paralyserar den vuxne, smartgjorde Charlie i viktiga situationer.

Dessutom irriterar det Charlie att fortfarande behandlas som ett försöksdjur av dem som planerade och utförde operationen, och som ser Charlie som sin skapelse. Detta i synnerhet som hans förmåga att ta till sig och behålla kunskap nu gjort honom mer intelligent än alla vetenskapsmän han möter, oavsett forskningsområde. Den han känner mest närhet till är Algernon, musen som genomgick samma operation som han för att höja sin intelligens.

Charlie Gordons exceptionella intelligens parat de emotionella trauman som tumlar upp utan att Charlie känslomässigt kan hantera dem får honom att känna sig avskärmad från övriga samhället. Från mätingar på Algernon och andra försök kan man också beräkna att den höjda intelligensen inte kommer att bestå.

Boken Flowers for Algernon är inte tjock men ger oss god insikt i Charlies utveckling och inre liv. Hur rationellt och framsynt han än försöker hantera det faktum att hans medvetenhet och skärpa kommer att försvagas, är det ytterst sorgligt att läsa om det. Men ändå, som Charlie själv understryker för de småleende forskarna som gör anspråk på att ha skapat honom, så har han alltid varit Charlie, både före och efter operationen. Författaren Daniel Keyes arbetade själv som lärare för utvecklingsstörda, och drog även paralleller till skeden i sitt eget liv. Med den bakgrunden kunde han berätta Charlies historia både klokt och sympatiskt.