Ett eget rum - Konstnärsrollen under det sena 1800-talet på Waldemarsudde

 Utställningen på Waldemarsudde plockar upp citatet Ett eget rum från Virginia Woolf och utforskar i synnerhet kvinnornas del av konstnärsrollen under det sena 1800-talet. Med rollen som familjemoder utstakad för sig fanns det många invändningar mot kvinnor som plockade upp penseln och till och med ville försörja sig på måleri. Waldemarsuddes fina samling och inlåning av representativa tavlor är exempel på hur kvinnliga konstnärer etablerade sig och sin kompetens. Detta var förstås inte unikt för de kvinnliga målarna: här och där visas också jämförbara verk av manliga konstnärer från samma tid.

Den egna personen är förstås den lättaste modellen att få tag i, och varför inte föreviga sig själv och samtidigt visa sin skicklighet som konstnär. Från verken på väggarna blickar många väl fångade ansikten ut, med uppsyner och detaljer som får en att ana deras personligheter och förhoppningar om framtiden. Två av dessa är Mina Carlson-Bredbergs Självporträtt (1889) och Elin Danielson-Gambogis Självporträtt (1900).

Men det självporträtt jag stannar till längre vid är målat av Beda Stjernschantz (1892). Till skillnad från de andra verken på väggen som målar med ljusa, lösa konturer och spännande omgivningar visar Beda Stjernschantz med en outgrundlig blick upp sig mot en enfärgad bakgrund, och även porträttet självt utgörs av större färgfält med tydligare konturer. När jag jämför med ett foto av henne så har hon till och med strukit ut sina vackra lockar för en stram form på håret.

Min fascination får mig att leta upp mer information och fler verk av Beda Stjernschantz. Denna finländska konstnär hörde under sitt alltför korta liv till symbolisterna. Tavlan Överallt en röst oss bjuder påminner mig om Rita Lundqvists verk från nutid med sin aura av överjordiskhet mitt i barnens lek. Andra tavlor av Beda Stjernschantz trollbinder på andra sätt. Jag hoppas innerligt att få se mer av henne vid andra tillfällen.

Utställningen rör sig vidare från självporträtt till det minst lika vanliga motivet vänporträtt. Även där var det på många sätt fördelaktigt att framställa konstnären i arbete. Danska Bertha Wegmann och svenska Jeanna Bauck hade ett långt och givande förhållande och målade av varandra i olika situationer och med olika uttryck. Bertha Wegmanns Den svenska målaren Jeanna Bauck (1885) är en modig porträttering av en propert klädd kvinna med spefull blick och litet vågade gester.

Anna Sophie Petersen visar i En kväll hos väninnan. Vid lampskenet (1891) ett ypperligt kulturellt sällskap man gärna skulle velat sitta ned med - skickliga konstnärer som samlats bland upphängda skisser och målningar för att höra musik. Den sortens målningar förekom ofta men det ovanliga här var förstås att det endast syntes kvinnor i sällskapet.

De flesta av vänporträtten på Waldemarsuddes utställning är väninnor som målar av varandra. De avmålningar över könsgränserna som syns är av äkta par: en hustru som målar av sin man eller vice versa, som till exempel paret Michael och Anna Ancher. Av de dylika tavlor vi får se är William Blair Bruces Femme sculpteur – Carolina vid kavaletten (1891) imponerande - beslutsam och med leriga händer betraktar konstnären verket hon försöker få form på, och man förstår hur allt annat kommer i andra hand för henne just då.

Flera av konstnärernas interiörer från sina ateljéer är sköna ögonblicksbilder av skaparprocessen och roliga att leta detaljer i. Norska Asta Nørregaards I ateljén (1883) har en fantastisk komposition med ljuset som faller in från fönster högt upp i rummet, och på vänster sida skymtar vi den altartavla till Gjøvik kirke som hon färdigställt året innan.

Många av oss vet att Jenny Nyström målade mycket mer än trevliga tomtar, och i hennes Ateljéinteriör (1886) och andra tavlor med samma motiv får vi verkligen prov på det, i såväl myllret av rekvisita som i det säkra utförandet av verken. Utställningen på Waldemarsudde ger såväl en vacker konstupplevelse som en välförtjänt inblick i livet för de konstnärerna bakom verken.

Länk till Waldemarsuddes sida om utställningen