Råttornas kung har en människas form, även om man inte kan få riktig fokus på hans ansikte, och han har levt i hundratals år. De råttor som vi oftast är rädda för och absolut inte vill ha i vårt hus, de är ju egentligen otroliga överlevare. De har egenskaper som imponerar, och en människa med de egenskaperna kan ta sig fram nästan överallt, försvinna in i skuggorna, uppför en vägg, och har en stor kroppsstyrka och snabbhet och uthållighet.
King Rat, råttornas kung, söker upp Saul i häktet, där han sitter halvt om halvt misstänkt för det groteska mordet på sin far. Saul är i fara, och King Rat vill gömma honom därför, men inte bara därför, för han är även orolig för sitt eget skinn. Så de två flyr på det mest osannolika sätt, genom en smal springa i ett fönster, rakt uppför en vägg och över takåsarna. King Rat böjer, viker och drar Saul genom fönsterspringan och bär honom på ryggen uppför väggen. Bit för bit börjar jag beundra de här rått-egenskaperna, och China Miéville är också ypperligt bra på att beskriva dem, så att de nästan känns verkliga, men ändå övernaturliga. Just det är en av hans styrkor som författare; att beskriva osannolika händelser och hela världar så att de känns helgjutna, skrämmande och lockande på samma gång.
Vilka egenskaper har man alltså som råttkung i människohamn? Som sagt kan man till exempel hitta sprickor och fästen för att kunna ta sig uppför lodräta väggar. Man har styrka och balans att hoppa från tak till tak. Man kan springa snabbt och länge. Man kan också livnära sig på nästan vad som helst som man hittar i soptunnorna... Blir du spyfärdig av att hitta något som är halvätet, ruttet, smutsigt? Det blir inte en råtta. Jag har lättretad kräkreflex, men än en gång berättar China Miéville så att jag blir fascinerad, om hur det känsliga rått-sinnet märker spottfläckar och senor i den tuggade hamburgaren, den översöta smaken på en rutten frukt... och hur allt det glider ned i magen och ger ny energi och styrka. Urk! Ärk! ... wow!
Boken, China Miévilles debut, fungerar bland annat för att den är så förankrad i staden där den utspelar sig, London. Huvudpersonerna, Saul och hans vänner, lyssnar på drum'n'bass och jungle, och en av dem, Natahsa, gör till och med musiken de alla dansar till. Drum'n'bass har aldrig varit min favoritmusik, men jag har gillat idén och respekterat musikaliteten i många av låtarna. Så inlevelsefullt som Miéville beskriver musiken låter den faktiskt läckrare på papperet än i de låtar jag letade upp på Spotify, men han med sina ord ger han historien ett soundtrack och en puls som känns.
Jag har skrivit ganska litet om handlingen i boken, men tro mig när jag säger att den är bättre än alla baksidestexter kan beskriva. Jag hade hunnit läsa vem han är, den grymme, målmedvetne fienden som är ute efter Saul och King Rat, men det var ändå fascinerande att se hans person dyka upp och utvecklas i boken. Hans plan och vad King Rat sätter emot är ömsom glasklart, ömsom misslyckat, och det blir många hårda och groteska strider på vägen mot urladdningen. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så ledsen över att behöva lämna stanken och smutsen i råttornas värld.
China Miéville
Fler böcker av China Miéville:
2 kommentarer:
Vad intressant! Min bästa vän har nyligen prackat på mig en China Miéville eftersom det är det bästa hon läst, påstår hon. Klart man blir nyfiken då. Har inte tagit mig för den än dock, den verkar rätt tung i ärlighetens namn. The City & The City? Men februari kanske är rätt månad för det.=) Vad roligt att du också gillar.
Åh, grattis till att ha en bra bok som väntar på dig! Jag har inte läst The City & the City, men längtar efter att göra det. Jag skall läsa ALLT av China Miéville, och går i kronologisk ordning nu, men det tror jag inte att man behöver göra egentligen. De två böcker jag har läst är tjocka men inte överlastade med onödig utfyllnad. Tvärtom händer det nya saker hela tiden, och jag är glad att de är så tjocka, så att de inte tar slut så fort! Hoppas du hinner börja med The City & The City och att du gillar den!
Skicka en kommentar