söndag 20 februari 2011

Market Art Fair på Konstakademien

Med så många gallerier som ställer ut tätt intill varandra, är det svårare och lättare än vanligt att se vad man gillar. När man inte har ro att ge varje verk en grundlig funderare, blir avgörandet istället ett överblickssnabbt "titta närmare - gå vidare". Det var intressant för mig själv att efter halva varvet på Market Art Fair kunna urskilja vilken typ av verk som jag drogs till, och vilka jag inte gav en andra blick.

Olika gallerier hade också olika strategier. En del hade med ett (eller få) verk av flera konstnärer de representerar. Utan att kunna jämföra med annat av samma konstnär blev det svårare för mig att engagera mig i en enstaka tavla. Men ibland var det kul att se hur vissa gallerier tycks samla konstnärer med liknande stilar (eller kanske har de valt verken just för Market Art Fair). Till exempel visade Stene Projects  tavlor och skulpturer med en lätt förvridning av perspektiv som kändes som en gemensam samtidsprotest. Å andra sidan var Galleri Andersson/Sandströms bås fyllt av målade avbildningar av fysiska collage. Mycket intressant, och olikt det jag har sett hos dem tidigare.

Saara Ekström

Mest uppmärksamhet gav jag ändå de konstnärer som fick visa upp flera av sina bilder. Mot en svart bakgrund hade Saara Ekström arrangerat blomblad, svampar, mollusker och annat till helt nya livsformer. Fantasifulla, litet läskiga, bräckliga, överjordiskt vackra. Henne skulle jag vilja se mycket mer av.

Jag älskade de tavlor av Christina Skårud som Galleri Thomassen visade upp. I noggrannt avskilda färgfält har hon målat urbana landskap med skuggor, ljus som faller genom färgat glas och speglingar i fönster. Färgvalet är lätt overkligt men inger lugn, tillsammans med de stillsamma motiven. Som en designad, förbättrad version av vår värld, utan människor som kan stöka till och störa friden.

Sirous Namazi

Ett liknande intryck fick jag av Sirous Namazis tavlor. Hans mångfärgade moduler som syns här och där i offentligheten och på gallerier är på gränsen till banala: de liknar butikshyllor, byggsatser ur Kinderägg som barn kan samla och byta, arkitektmodeller eller forskningsutrustning som bara framtidens människor vet hur man använder. Men i några tavlor får vi bara se delar av pastellfärgade bjälkar och strukturer, på avstånd och på snedden mot de räta vinklar som de monteras mot väggar och golv. Det gör hans idéer litet mer spännande.

Det var riktigt intressant att få en överblick över så många konstnärer på en gång. Jag är glad att ingen av dem tog till vulgära provokationer för att märkas mest av alla. Konstverken fick stå för sig själva, och det gjorde de.

2 kommentarer:

Hermia sa...

Wow vilken grej! Roligt få läsa om här tillsammans m dina kommentarer.

Jenny B sa...

Jag var rädd att bli överväldigad av intryck, men när jag fokuserade på det jag verkligen tyckte om så hittade jag ju några nya intressanta konstnärer. Och det var roligt att se så många engagerade besökare ställa frågor till utställarna!