Längs parlamentsbyggnaden i Aten går en stor gata där flera ambassader ligger. Ett av husen på gatan är Benaki-muséet, litet svårt att hitta för ingången är från sidogatan, men väl värt ett besök. Trots att jag älskar muséer var jag litet besviken efter besöket på Akropolis och dess museum. Som tur var följde jag några kloka kollegor till det vackra och välplanerade Benakimuséet.
På våningsplan efter våningsplan, nedifrån och upp, visas arkeologiska fynd ur den grekiska historien. De äldsta föremålen är femtusen år gamla, och så vackert gjorda! Jag ser en skål av sten med tre fötter som jag gärna skulle ha hemma. Intill ligger en grund mortel och mortelstöt som fortfarande bär röda fläckar efter det som stöttes i den för tusentals år sedan. Urvalet av föremål är lagom stort för att man skall se variationer på varje tema, men inte så stort att det blir överväldigande. Varje monter har fylliga förklaringar till vad föremålen användes till och under vilken tidsperiod. Jag kan se hur de hänger samman, får en idé om hur samhället såg ut, och börjar fantisera om vilka människor som tillverkat dem och vilka som använt dem.
Under vandringen uppåt i huset rör sig man framåt genom århundradena. Man visar knivar, skålar, amforor, statyer, leksaksfigurer, rökelsekar, smycken, tavlor och böcker som är vackra, imponerande och signifikanta för sin tidsperiod. Förutom montrarna har man i salar använt autentiska föremål för att bygga upp hur ett (rikt) hem kan ha sett ut för femhundra år sedan, eller ställt upp vackra ikonostaser som täcker en hel vägg. Ända fram till 1900-talet sträcker sig historien, inbjudande och intressant från början till slut.
Just när vi besökte muséet var den permanenta utställningen utökad med kommenterande verk av nutida konstnärer. Intill de historiska föremålen såg de mest slarvigt gjorda och litet fåniga ut, men något hade de väl att säga. En konstnär hade målat bilder av moderna konflikter på små marmorstycken, intill de antika tavlor och monument som skildrar krig, men med mer fokus på våldet och offren än på hjältarna. På många platser i huset satt serieteckningar ritade av samma person. Hade jag kunnat grekiska hade jag förstått ännu bättre vad bilderna ville säga, men nu kunde vi bara konstatera att de var designade (till färg och form) så att de skulle smälta in i utställningen. Jag är annars mycket intresserad av att låta nya konstverk kommentera historiska föreställningar, och fastän jag inte tycker att det här försöket var så lyckat, tycker jag att det var en bra idé.
Att besöka Benakimuséet var otroligt lärorikt, och ändå var det en rofylld upplevelse att vandra genom den fint planerade permanenta utställningen. Jag rekommenderar alla som besöker Aten att vika några timmar till att gå dit!
Länk till Benakimuséets hemsida
På våningsplan efter våningsplan, nedifrån och upp, visas arkeologiska fynd ur den grekiska historien. De äldsta föremålen är femtusen år gamla, och så vackert gjorda! Jag ser en skål av sten med tre fötter som jag gärna skulle ha hemma. Intill ligger en grund mortel och mortelstöt som fortfarande bär röda fläckar efter det som stöttes i den för tusentals år sedan. Urvalet av föremål är lagom stort för att man skall se variationer på varje tema, men inte så stort att det blir överväldigande. Varje monter har fylliga förklaringar till vad föremålen användes till och under vilken tidsperiod. Jag kan se hur de hänger samman, får en idé om hur samhället såg ut, och börjar fantisera om vilka människor som tillverkat dem och vilka som använt dem.
Under vandringen uppåt i huset rör sig man framåt genom århundradena. Man visar knivar, skålar, amforor, statyer, leksaksfigurer, rökelsekar, smycken, tavlor och böcker som är vackra, imponerande och signifikanta för sin tidsperiod. Förutom montrarna har man i salar använt autentiska föremål för att bygga upp hur ett (rikt) hem kan ha sett ut för femhundra år sedan, eller ställt upp vackra ikonostaser som täcker en hel vägg. Ända fram till 1900-talet sträcker sig historien, inbjudande och intressant från början till slut.
Just när vi besökte muséet var den permanenta utställningen utökad med kommenterande verk av nutida konstnärer. Intill de historiska föremålen såg de mest slarvigt gjorda och litet fåniga ut, men något hade de väl att säga. En konstnär hade målat bilder av moderna konflikter på små marmorstycken, intill de antika tavlor och monument som skildrar krig, men med mer fokus på våldet och offren än på hjältarna. På många platser i huset satt serieteckningar ritade av samma person. Hade jag kunnat grekiska hade jag förstått ännu bättre vad bilderna ville säga, men nu kunde vi bara konstatera att de var designade (till färg och form) så att de skulle smälta in i utställningen. Jag är annars mycket intresserad av att låta nya konstverk kommentera historiska föreställningar, och fastän jag inte tycker att det här försöket var så lyckat, tycker jag att det var en bra idé.
Att besöka Benakimuséet var otroligt lärorikt, och ändå var det en rofylld upplevelse att vandra genom den fint planerade permanenta utställningen. Jag rekommenderar alla som besöker Aten att vika några timmar till att gå dit!
Länk till Benakimuséets hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar