Efter bara en vecka kan jag ju inte ge någon heltäckande guide till vad man kan få att äta i Aten, men några saker lade jag märke till. I kvarteret nedanför Akropolis, i stadsdelen Plaka, finns det många restauranger som säkert är fulla av besökare under högsäsong. De är fint inredda, har livliga inkastare och många har utomhusserveringar där man sitter med utsikt mot något trevligt torg eller monument. Och förmodligen cigarettrök från grannbordet, om man orkar med det.
Restaurangerna har ungefär samma priser och samma utbud; kända typiska grekiska rätter som moussaka och souvlaki, och några mindre kända. Det är inte gourmetklass på maten, men den är heller inte dålig. Krögarna bjuder ibland på en drink efter maten, eller en tallrik skivad frukt som efterrätt, och de plockar gärna in många smårätter till större sällskap och hjälper till att skapa god stämning. De är turistfällor, men man vet vad man får och man behöver inte bli besviken på det.
Här och där på smågator i andra stadsdelar finns det familjedrivna restauranger som känns mer genuina. En vars namn jag inte minns ligger mitt emellan de två prisvärda hotellen Herodion och Philippos strax söder om Akropolis. De serverade inte moussaka, för det var inte säsong för det. Sådan integritet gillar jag. Men åh, vilka goda förrätter de hade! Ostpajer i form av rullar, smakliga pumpa-frittatas och aubergine stekt i olja som smälte i munnen. Vilka smaker - inte starka, men rika.
Men en av de bästa måltiderna åt jag för tre euro på ett sjabbigt gatukök strax intill hallarna med köttmarknaden, Varvakios Agora. I hallarna stod slaktare och hackade upp stycken av de upphängda djuren, så förstås hade haken i närheten tillgång till färskt kött. Men ändå, att den här lilla syltan lagade till både grönsakerna och kycklingen till souvlakin och pitabrödet det låg i, så att det blev så gott! Hela mitt sällskap blev mycket mätta och nöjda och pratade om souvlakin länge efteråt.
Grekiskt kaffe finns det en del som älskar och en del som hatar. Det lagas till i en kanna där vatten kokas upp tillsammans med de krossade kaffebönorna, så det blir ett lager av kaffesump i botten som man kan spå sina vänners framtid i. Själva det drickbara kaffet kan man tycka är blaskigt eller gott. Jag tyckte att det var gott, men föredrar ändå vanligt kaffe. Ingen spådde min framtid! Kanske kommer jag tillbaka till Aten, men det vet jag inte...
Restaurangerna har ungefär samma priser och samma utbud; kända typiska grekiska rätter som moussaka och souvlaki, och några mindre kända. Det är inte gourmetklass på maten, men den är heller inte dålig. Krögarna bjuder ibland på en drink efter maten, eller en tallrik skivad frukt som efterrätt, och de plockar gärna in många smårätter till större sällskap och hjälper till att skapa god stämning. De är turistfällor, men man vet vad man får och man behöver inte bli besviken på det.
Här och där på smågator i andra stadsdelar finns det familjedrivna restauranger som känns mer genuina. En vars namn jag inte minns ligger mitt emellan de två prisvärda hotellen Herodion och Philippos strax söder om Akropolis. De serverade inte moussaka, för det var inte säsong för det. Sådan integritet gillar jag. Men åh, vilka goda förrätter de hade! Ostpajer i form av rullar, smakliga pumpa-frittatas och aubergine stekt i olja som smälte i munnen. Vilka smaker - inte starka, men rika.
Men en av de bästa måltiderna åt jag för tre euro på ett sjabbigt gatukök strax intill hallarna med köttmarknaden, Varvakios Agora. I hallarna stod slaktare och hackade upp stycken av de upphängda djuren, så förstås hade haken i närheten tillgång till färskt kött. Men ändå, att den här lilla syltan lagade till både grönsakerna och kycklingen till souvlakin och pitabrödet det låg i, så att det blev så gott! Hela mitt sällskap blev mycket mätta och nöjda och pratade om souvlakin länge efteråt.
Grekiskt kaffe finns det en del som älskar och en del som hatar. Det lagas till i en kanna där vatten kokas upp tillsammans med de krossade kaffebönorna, så det blir ett lager av kaffesump i botten som man kan spå sina vänners framtid i. Själva det drickbara kaffet kan man tycka är blaskigt eller gott. Jag tyckte att det var gott, men föredrar ändå vanligt kaffe. Ingen spådde min framtid! Kanske kommer jag tillbaka till Aten, men det vet jag inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar