Petra Lindholms verk sträcker sig utanför tavlornas ramar för att berätta om sin farfars faster Anne Marie. Denna Anne Marie, som har gett namn åt utställningen, lämnades av sin käraste som flydde för ryska revolutionen, och de sågs aldrig mer. Med brustet hjärta och vacklande hälsa levde Anne Marie resten av sitt liv i en kurort i Alperna. Genom sitt fönster fotograferade hon Alperna, om och om igen.
Petra Lindholms verk gestaltar längtan och avståndet från livet. Två tavlor med motiv av Alperna är gjorda av transparenta tygstycken som hänger framför varandra. Det skapar en tredimensionell känsla men också avlägsenhet. I nästa rum visas en film som iscensätter Anne Maries liv, till musik av Lindholm själv. En kvinna vandrar framför ett fönster med den vackra alp-utsikten från de andra tavlorna. För en människa som måste vila och inte får lämna sitt rum, blir rummet och möblerna det enda landskap hon kan förhålla sig. Kakelugnen i hörnet blir det enda berg hon kan nå, men i en scen har hon i alla fall bestigit det och lagt sig på dess topp.
På ett litet podium står tre små kakelugnar i lera som viskar ord jag inte kan urskilja. Jag önskar att Anne Marie hade mer sällskap än minnen och inbillade röster, men utställningen i milda gråskalor vittnar om ett mycket ensamt liv.
Länk till Galleri Magnus Karlsson
Petra Lindholms verk gestaltar längtan och avståndet från livet. Två tavlor med motiv av Alperna är gjorda av transparenta tygstycken som hänger framför varandra. Det skapar en tredimensionell känsla men också avlägsenhet. I nästa rum visas en film som iscensätter Anne Maries liv, till musik av Lindholm själv. En kvinna vandrar framför ett fönster med den vackra alp-utsikten från de andra tavlorna. För en människa som måste vila och inte får lämna sitt rum, blir rummet och möblerna det enda landskap hon kan förhålla sig. Kakelugnen i hörnet blir det enda berg hon kan nå, men i en scen har hon i alla fall bestigit det och lagt sig på dess topp.
På ett litet podium står tre små kakelugnar i lera som viskar ord jag inte kan urskilja. Jag önskar att Anne Marie hade mer sällskap än minnen och inbillade röster, men utställningen i milda gråskalor vittnar om ett mycket ensamt liv.
Länk till Galleri Magnus Karlsson
Petra Lindholm, BERG I / MOUNTAINS I, 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar