David Brins böcker i Uplift-serien utspelar sig trehundrafemtio år in i framtiden. Mycket har förändrats på jorden, och det är mycket intressant. På första sidan av Sundiver möter vi Jacob som experimenterar med en ny dräkt som låter en simma och hoppa som en delfin, fast ännu bättre eftersom dräkten är förstärkt med raketer. Hans kollega i den andra dräkten är - en delfin! Som talar engelska, fast hellre drar fräckisar på sitt eget språk. Människan har börjat utbilda några djurraser till att bli tänkande och reflekterande partners, och lyckats med chimpanser och med delfiner.
Men det är inte det mest spännande. Dessutom har människan fått kontakt med utomjordiska varelser, riktigt många till och med. I universum är det också ganska vanligt att raser leder andra mindre utvecklade raser till att bli tänkande och reflekterande kulturer. Det är till och med så att man har minnet av en ursprunglig civilisation som startade det pågående Upplyftandet/Uplift av raser till intelligens, men de tycks nu ha lämnat universum. De kvarvarande civilisationerna har som sagt efter hand hittat nya livsformer och upplyft dem, och skapat ett galaktiskt råd där alla civilisationer ingår. Men hierarkierna är stränga. Ju färre steg en kultur har mellan sig och de mytiska förfäderna, och ju längre de har varit Upplyfta, desto högre rankas de. Livsformer som Upplyfts mer nyligen (ja, så nyligen som för femhundratusen år sedan) är lägre rankade och står i tacksamhetsskuld till den kultur som lyft upp dem.
Mänskligheten, Homo Sapiens sapiens, kom in från sidan i den här hierarkin. De galaktiska arkiven hade inga noteringar om människans existens, och på jorden finns inga artefakter eller historiska minnen som antyder att en utomstående kultur givit oss vår intelligens. Men vi är ju helt klart tänkande och reflekterande, och har till och med hunnit med att Upplyfta några raser själva, så vi fick ta plats i det galaktiska rådet som en självständig civilisation. En del utomjordiska raser av hög rang ser dock snett på människorasen och skulle gärna "adoptera" oss för att kunna rätta oss in i sitt led.
David Brin har doktorerat i rymdfysik, men det är inte bara hans tekniska förklaringar som verkar hålla logiskt. Det är inte bara de spännande mötena med utomjordingar och fantastiska tekniska lösningar som han beskriver väl, utan också hur människor reagerar på alla upptäckter som förändrat deras liv. Nej, han är ingen stor karaktärsskildrare, men figurerna och de sociala frågeställningarna är tillräckligt genomtänkta för att vara trovärdiga.
Första boken i Uplift-serien bäddar för många intressanta utvecklingar: spänningar mellan folkgrupper på jorden, maktkamp mellan människorna och det galaktiska rådet, konflikter mellan utomjordiska raser, ett möjligt sökande efter den mystiska ursprungliga civilisationen, och inte minst frågan om huruvida mänsklighetens intelligens kom från den eller uppstod av sig själv. Men Sundiver är inte bara en amuse-bouche som skall locka läsaren vidare i serien. Som titeln antyder gör man en resa in i solens kromosfär. Wow, läckert! Vad hittar man där då? Genom våghalsiga rymdfärder och litet detektivarbete får den gåtan en tillfredsställande lösning i boken. Och det ger mig tillfälle att än en gång avsluta med ett visdomsord från Dr. Hubert Farnsworth.
Mänskligheten, Homo Sapiens sapiens, kom in från sidan i den här hierarkin. De galaktiska arkiven hade inga noteringar om människans existens, och på jorden finns inga artefakter eller historiska minnen som antyder att en utomstående kultur givit oss vår intelligens. Men vi är ju helt klart tänkande och reflekterande, och har till och med hunnit med att Upplyfta några raser själva, så vi fick ta plats i det galaktiska rådet som en självständig civilisation. En del utomjordiska raser av hög rang ser dock snett på människorasen och skulle gärna "adoptera" oss för att kunna rätta oss in i sitt led.
David Brin har doktorerat i rymdfysik, men det är inte bara hans tekniska förklaringar som verkar hålla logiskt. Det är inte bara de spännande mötena med utomjordingar och fantastiska tekniska lösningar som han beskriver väl, utan också hur människor reagerar på alla upptäckter som förändrat deras liv. Nej, han är ingen stor karaktärsskildrare, men figurerna och de sociala frågeställningarna är tillräckligt genomtänkta för att vara trovärdiga.
Första boken i Uplift-serien bäddar för många intressanta utvecklingar: spänningar mellan folkgrupper på jorden, maktkamp mellan människorna och det galaktiska rådet, konflikter mellan utomjordiska raser, ett möjligt sökande efter den mystiska ursprungliga civilisationen, och inte minst frågan om huruvida mänsklighetens intelligens kom från den eller uppstod av sig själv. Men Sundiver är inte bara en amuse-bouche som skall locka läsaren vidare i serien. Som titeln antyder gör man en resa in i solens kromosfär. Wow, läckert! Vad hittar man där då? Genom våghalsiga rymdfärder och litet detektivarbete får den gåtan en tillfredsställande lösning i boken. Och det ger mig tillfälle att än en gång avsluta med ett visdomsord från Dr. Hubert Farnsworth.
Fler böcker av David Brin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar