Vi ser en film noir, ett drama om ett brott i svartvit grynig bild och litet skrapigt ljud. Men filmen är skapad av David Lynch och hans igenkännbara raster av drömlika scener och dubbeltydig handling gör What did Jack do? till en uppfylld önskan för oss som saknar dansande dvärgar och mystiska replikskiften.
På en tågstation där trafiken stoppats håller en detektiv (Lynch själv) förhör med en misstänkt i ett mordfall. Den misstänkte är en kapucinerapa. I hans stora ögon och vridningar på huvudet kan vi inte låta bli att läsa in känslor av list, motstånd, ruelse och förlorad kärlek. Den ojämna tandraden i den mänskliga mun som uttalar hans repliker gör att läpparna synkar perfekt i det lilla ap-ansiktet.
Även utan omständigheten att den anklagade är en apa så är dialogen inte av denna värld. Den anklagade svarar på frågor som inte ställts och berättar om ett tidigare liv på ett sätt som påminner om förhöret av den enarmade mannen i Twin Peaks - senare dyker ännu en onaturlig arm upp i berättelsen. Trots att hans historia är så underlig, och trots att detektivens tuffa frågor får oss att tänka att han nog är skyldig, är det svårt att inte sympatisera med den misstänkte redan innan han brister ut i en innerlig sång om kärlek. Den sjutton minuter långa filmen är en underbar utflykt från verkligheten till något som är obegripligt men viktigt.
Varning - spoiler när sången slutar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar