Änklingen Theo kämpar hårt för att ta hand om sin nioårige son Robin. Pojken mobbas i skolan, delvis på grund av hans största problem, nämligen oron för att vi håller på att förstöra jorden. Det är förstås inte osannolikt att ett barn blir en plågad pysventil för hur människor förstör naturen, särskilt inte när vi boken ger oss en glimt av den tyska fjortonåringen Inga Alder vars cykelprotest genom Europa lockat tiotusentals andra, men det känns orättvist att använda barnet Robin, fiktiv som han är, som en kanal för bokens budskap. Det är också litet otrevligt hur boken viftar bort att han slog och skadade en klasskamrat med en plåttermos.
Den döda modern/hustrun Aly är en av de där överjordiskt kompetenta och beundransvärda kvinnorna som dyker upp i litteraturhistorien och växer till halvgudinnor i andras minnen. Det är förstås inte konstigt att Robin saknar sin mor och gång på gång vill se inspelningarna av hennes framställanden för olika lagar som skall reglera utnyttjandet av naturtillgångarna. Men så kommer chansen att låta Robin komma i kontakt med sin mors sinnestillstånd tack vare en ny terapiform som delvis bygger på data som Aly och Theo bidrog med för ett tiotal år sedan. Dock har våra huvudpersoner passande nog just hunnit läsa boken Flowers for Algernon, så det att terapin gör underverk med Robin känns inte bara lyckosamt utan också olycksbådande.
Far och son hittar varandra och harmoni i sina utflykter i naturen; långa övernattningar eller bara allt det förunderliga man kan höra och se i trädgården bakom huset. Ett annat inslag är frukten av Theos arbete: som astrobiolog undersöker han vad man har lyckats läsa ut av atmosfärernas sammansättning på de många exoplaneter som hittats, och skapar simulationer av hur livet kan se ut på de planeterna. "Utflykterna" dit är underhållande för läsaren såväl som för Robin, och kanske är de också tänkta att spegla hur fantastiskt det är att liv kan uppstå på olika sätt och att vi bör vårda det som finns på vår planet.
Alltför många av bifigurerna är trubbiga och kallsinniga inför Robins ofta desperata korståg för alla djurs överlevnad. Då och då skymtar också en bullrig presidents tweets till sina likaledes vetenskapsförnekande anhängare. Det känns som ett övertydligt trick fram till de sista sidorna av boken, då deras inskränkta syn på forskning och framsteg utövar direkt inverkan på både Robin personligen och det allmänna sökandet efter kunskap.
Richard Powers bok är som sagt ganska klumpigt skriven och kommer förmodligen bara att tala till de invigda, men just därför är den en tydlig reflektion av samtidens viktigaste diskussioner.
Fler böcker av Richard Powers:
The Overstory
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar