The Sweetness of Water av Nathan Harris

 När kriget är vunnet måste man kämpa för freden. Efter att Nordsidan vunnit i det amerikanska inbördeskriget blev slaveriet avskaffat, men attityderna till svarta ändrades inte lika snabbt vare sig hos slavägare eller deras grannar. Bröderna Landrie och Prentiss har lämnat Mr. Mortons farm där de har vuxit upp och misshandlats - i synnerhet Landry som blev strykpojke för allt som andra slavar orsakade på gården. De har vaga planer för framtiden och Landrys kynne gör att de rör sig långsamt i den nya världen. Hittills har de bara hunnit en bit in på grannens ägor, de stora skogsmarkerna som George Walker har levt på att sälja av, inte bruka.

Omständigheterna gör att George bestämmer sig för att be bröderna stanna och hjälpa honom med att sätta i ordning en jordnötsodling. Efter hand kommer vi att få veta varför George inte har lika nedlåtande tankar om svarta som de flesta andra i staden Old Ox, och han och hustrun Isabelle har heller inget emot att bo en bit från Old Ox och människorna där. Men det gör det ju ännu lättare för grannarna att bli upprörda över att särlingen George anställer två svarta pojkar, och dessutom ger dem en skälig lön, när nyss avpoletterade vita soldater (och frigivna slavar) står utan arbete.

I en liten stad med skvaller som enda nöje och gammalt groll som väntar på att bubbla upp, växer upplevda oförrätter sig större dag för dag. Å andra sidan vill sheriffen och stadens starke män släta över våldsbrottet mot en av bröderna, vilket inte familjen Walker kan acceptera. Fördomar, ogillande och rena brott utförda med "allas" gillande verkar bli slutet för den udda familjen i utkanten av Old Ox.

Men Nathan Harris bok The Sweetness of Water bygger på gyllene ögonblick av förståelse mellan människor som inte helt förstår varandra men ändå vill samarbeta. Det borde vara vackert, men tyvärr är det ofta där som boken känns osannolik. Det underbyggs av psykologisk-filosofiska resonemang som inte känns helt trovärdiga eller i linje med vad vi lärt om huvudpersonernas karaktär. Språket känns inledningsvis konstlat, inte för att det är dåtidsanpassat utan för att det är lyriskt men polerat till fraser, inte verklighetsskapande beskrivningar. Dock är The Sweetness of Water en debutbok, och jag tror att Nathan Harris kan komma att skriva många fler riktigt bra böcker.