Drugdealer

 Linus (Jonathan Unge) har blivit av med jobbet. Men det är OK, han kan börja jobba i sin svärfars (Lucho Villalobos) business - som knarklangare. Linus ger sig ut och säljer och får förstås jobba på att övertyga köparna om att han verkligen är den nye dealern. Speciellt mycket måste han övertyga Tjackisen (Sissela Benn) som är ansiktsblind och varje gång har glömt bort hur han ser ut, och dessutom har en massa bortförklaringar om att hon inte alls står och väntar i parken för att handla knark.

Att spela straight man kräver komisk timing och inlevelse. Toni Prince fixar det ypperligt som den tystlåtne Alex, med styrka och erfarenhet av att sköta affärerna. Sammanbitet ser han på när Linus får nya idéer och råddar upp när saker har gått överstyr. För när svärfar åker in en vända på kåken kliver Linus in som HR-chef i knarkhandeln, med härligt svenniga tilltag som att gömma knarket i påskägg när det är påsk.

Linus rekryteringar av nya langare är av slaget som ser genialiskt ut från början och ändar i förskräckelse. Hans coachning av langarna Lill-Yari (Kimi El-Feki), Lea (Mirjam Shokro), Charlie (Odin Romanus), Omar (Liam Kalevi) brukar heller aldrig gå som planerat. 

Det är inte missbruk och elände som står i fokus i serien Drugdealer utan komiken i att använda managementmetoder för knarklangning, och Jonathan Unge är den perfekta personen att spela en Medelsvensson som med övertygelse kör på efter eget huvud. Åtta avsnitt på en kvart var är ett bra recept för förbehållslöst skratt åt Linus nya karriär.