Boken Stjärneborg börjar med brottstycken av händelser och tankar; ögonblicksbilder av Tycho/Tyge, hans livsledsagerska Kirsten, bönderna på Ven som tycker illa om Brahe och det han håller på med. Känslorna och bilderna är ofullständigt beskrivna, och de skapar ingen påtaglig stämning. Det dröjer innan jag börjar se sammanhang i historien.
Det är mycket misstro och onda känslor mellan adel, präster och bönder på Ven. Kirsten är mor till Tycho Brahes barn, men de är inte vigda, och såväl bönderna som hennes egen far ser ned på henne för det. Hennes känsla av utsatthet är ett genomgående tema i berättelsen. Däremot märks alldeles för litet av Tycho Brahes vetenskapliga kall och utforskningar, och alla andra blir bara suddiga bifigurer.
Det längsta stycket i boken berättar om Tycho Brahes barn, inför och under ett besök de får göra i faderns observatorium. Äldsta dottern, klokast och ivrigast att få hjälpa sin far, blir åsidosatt för lillebror, bara för att hon är flicka. Det är förstås allvarligt, men berättelsen känns inklistrad på ett ställe den inte passar, eftersom den är så annorlunda mot resten av boken.
Jag hade tidigare läst om de tre böcker Coelho Ahndoril skrivit, Stjärneborg, Birgitta och Katarina, och nu senast Mäster, som skildringar av människor som har stora idéer, leder mänskligheten vidare men glömmer sina närmaste. Det lät mycket intressant, men när jag nu har läst Stjärneborg är jag besviken. Den är tunn och inte särskilt välskriven, och ger mig varken en känsla för Brahes visioner eller för dåtidens omständigheter. Boken innehåller flera ansatser men ingen hel berättelse. Bildspråket är heller inte tillräckligt utvecklat för att kunna skapa ett bestående intryck. Bara en doft av urin som står kring människorna var de än går.
Uppdaterat: Mer nyanserat än jag och med personliga minnen från Stjärneborg skriver Vixxtoria här.
6 kommentarer:
Den här boken har jag tänkt läsa i flera år (jag har läst om den, och hört Coelho tala om den i intervjuer). Jag har besökt Ven så många gånger (och nu på senare år även det fina Tycho Brahe-muséet), men det är så mycket om astronomi, och lite man egentligen ser av själva människan som hade visionen. Jag hade tänkt att Coelhos bok kanske skulle ge en del ingångar, men det verkar inte riktigt så efter vad du skriver.
Särskilt det där med "inte särskilt välskriven" avskräcker.
Förstår jag dig rätt att du inte heller har läst de andra böckerna av Coelho?
Det stämmer, jag har inte läst de andra böckerna av Coelho, och kommer nog inte att göra det.
Så kul att du har besökt Ven och muséet! Får man se något av Stjärneborg där?
Det kanske är typiskt mig att jag ville känna mer av Brahes längtan efter att upptäcka, veta, kategorisera och förklara. Vad boken berättar handlar mer om instrumenten och bara litet om Brahes tankar och längtan.
Handlingen berättas till största delen i halvfärdiga scener. Det kan jag absolut tycka om när det är välskrivet, men det hade behövts fler mer ingående partier för att skapa sammanhang. Det här är också en kort bok som tyvärr bara blir luftig av alla ögonblicksbilder.
Stjärneborgs ruiner ligger under mark, och där får man gå ner, och där visas en film (nu minns jag inte precis vad den handlar om, något suggestivt om stjärnor ;-) ).
Museet är bara fem år eller så, och inrymt i den gamla kyrkan. Jag besökte det (igen) för bara några veckor sedan, och där finns mycket om olika redskap (sextanter och kvadranter och sånt där) för att undersöka stjärnor, och en del om Brahes familj, och varför han kom just till Ven, och hans utbildning och resor i Europa. Även en del om själva huset, Uranienborg. Det finns inte kvar, men det finns en väldigt fin trädgård, där man försökt återskapa de växter (alltfrån fruktträd till kryddörter, via hela grönsakslandet) som fanns runt huset på 1500-talet. Det är ett väldigt fint museum som helhet, och jag rekommenderar varmt ett besök.
Boken låter ju dock lite som en besvikelse. Jag har misstänkt det; det är nog därför jag inte har ansträngt mig att få tag i den. Men Coelho har ju blivit mycket uppmärksammad för sina böcker (inte bara för Kepler-historierna), och något borde jag väl nån gång se närmare på. Jag har funderat lite på Birgitta och Katarina också. Vi får se om jag ger mig på något i framtiden.
Som du beskriver det låter det jättefint på Ven! Bokens beskrivningar av instrumenten och trädgården gjorde mig nyfiken. Det låter väl värt ett besök. Tack för tipset!
Stjärneborg är ju en tunn bok, så den går snabbt att läsa, om man ändå vill få en uppfattning om den.
Hej du! Till min förvåning kom jag att läsa den här boken alldeles nyss. Jag blev positivt överraskad, och det tyckte jag var kul :-)
Skriver om den här:
http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2010/10/not-so-very-starstruck.html
Tack för länken, Vixxtoria! Det var spännande att se att vi tycker olika. Jag är också glad att jag *inte* skrämde bort dig från att läsa boken, eftersom det visade sig att du tyckte den var intressant. Din fylliga recension var bra!
Skicka en kommentar