Ju äldre jag blir, desto mer gillar jag slamrig gitarrock. Den musik som The Cult spelar är egentligen melodisk, men på Gröna Lunds stora scen blir det en mastodontupplevelse av ringande gitarrer. Jag kan inte höra texten till låtarna, förutom Rain, Sweet Soul Sister, Spiritwalker och några andra refränger. Men många runt omkring mig sjunger med i varje låt, och jag rycks med precis som alla andra.
The Cult går ut på max och ökar ändå trycket hela tiden! De två nya låtarna har ett futuristiskt gitarrsound och låter bra, men det är de gamla hitsen som får publiken att koka. Extranumren inleds med She Sells Sanctuary, och fastän konserten bara är på en dryg timme känns den som en fullängdare.
Inga instrument slås sönder! Förutom några tamburiner. Sångaren Ian Astbury kastar ut uppåt tio tamburiner till publiken, fem av dem till en liten söt flicka på pappas axlar. När konserten är slut kastar basisten ut alla sina plektrum, och trummisen delar med sig av sina trumstockar. Schysst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar