Kvinna klädd i solen på Stadsteatern

Valresultatet är klart: socialliberalerna är vågmästarparti! Anna Kruse (Anja Lundqvist), den framgångsrika ordföranden, är Sveriges mest populära kvinnliga partiledare i den senaste omröstningen. Snart kommer endera blocket att ringa henne för att be henne ingå i deras koalition. Sveriges ettrigaste grävande journalist Valter Schönlied (Ralph Carlsson) är hembjuden till Annas familj en lördagsmorgon för att kunna ta reda på att inga lik finns i garderoben.

För att gilla första akten måste man svälja några klumpar: att hela 6,5-procentspartiet Socialliberalerna består av bara partiledaren - inga andra medlemmar som vill diskutera och organisera regeringschanserna, och att nästan en hel vecka har gått efter valet utan att Socialliberalerna behövt göra annat än att sitta och vänta på att någon skall ringa. Därtill att familjmedlemmarna talar glättigt och näsvist med varandra som i en TV-komedi. De politiskt korrekta meningarna som Annas assistent Marlene (Tina Råborg) coachar fram låter mer äkta än vad som sägs vid köksbordet.

Hela första akten har svårt att hitta den rätta balansen mellan realism och komedi. Jag är beredd att ta handlingen på allvar, och när Tina Råborg och speciellt Ralph Carlsson talar låter de trovärdiga och intressanta. Det kanske låter konstigt, men mina sympatier hamnar hos Marlene, den ambitiösa påläggskalven som i varje ögonblick tänker på att formulera sig väl. Hon är nykomling i en hård värld, och spelar efter reglerna på liv och död.

Foto: Petra Hellborg

Men i andra akten ändras allt, och det är tur det! Tempot blir högre, farsnerven retas, och det blir mycket roligare när pjäsen tar ett steg närmare hysteri. Med ett ryck skiftas alla lojaliteter och personliga mål, och blir pjäser i ett blixtsnabbt Monopolspel. Till och med Annas gråbruna make Pontus (Lennart Jähkel) och deras truliga tonårsdotter Nelly (Anna Åström) tuffar till sig och blir roliga. Så skulle det ha varit från början! Den här uppryckningen gör Kvinna klädd i solen till en sevärd pjäs. Inte så djup och upplysande som programbladet antyder, men rätt så underhållande.

****************** SPOILERVARNING ********************
Det är ingen större överraskning, men en viktig del i slutscenerna som jag kommer att avslöja här. För att inte riskera Annas karriär och hennes egen karriär och framtida liv, drivs Marlene till att abortera det efterlängtade barnet hon bär på. Det är jättehemskt, och det gör ont i mig att se det. Det sker inte helt oväntat, men allvaret skär sig mot det lyckliga slutet. Jag vill bara säga det här, så att ingen tror att det går mig obemärkt förbi.


Länk till Stadsteaterns sida om Kvinna klädd i solen