Det är inte bara kärlek och omtanke det handlar om, när man gifter sig eller tar hand om sin gamle far. Ett eget hus och pengar att leva av är något att vara glad över i trettiotalets Sverige. Andreas Jarl (Ingvar Hirdvall) saknar sin Kristina, som gick bort för ett år sedan. Han klarar sig ganska bra själv i huset, men döttrarna ser ju var lorten börjar samla sig, och vill flytta in och hjälpa honom mot en liten lön.
Men det är ju inte bara faderskärlek i kvinnornas erbjudanden. Det finns baktankar där, om att få ärva huset efter honom. Ja, är det så konstigt? Andreas slår ifrån sig så ilsket som om han aldrig tänkt att dö, när han kunnat fundera på vad han skulle kunna göra för sina döttrar, som ändå helt klart älskar och bryr sig om honom.
Baktankar finns det också när Andreas besöker den stiliga grannfrun Gustava (Marika Lindström). Kan man kanske spara litet pengar på att bara värma ett hus, inte två; laga mat och tvätta för två personer samtidigt? Ja... det är ju inget dumt förslag! Det skulle betyda ett äktenskap och säkerligen kärlek därtill.
Foto: Petra Hellberg
Men. Huset, trädgården, hushållskassan, vem som skall ta hand om vem, och hur mycket det är värt - det visar sig att det var lika viktigt att prata igenom 1936 som 2010. Kärleken kan inte jämna ut alla skrynklor som uppstår när två personer inte är ense om vem som är skyldig vad därhemma. Och jag blir glad av att höra att alla "fruntimmer" i pjäsen
faktiskt inte tänker städa, tvätta och laga mat utan ersättning för en tjurig liten gubbe!
Historien är förstås ingen fars, även om schackrandet och planerandet ibland är på gränsen att räknas dit. Ibland går dialogen och skådespeleriet för glättigt, och då är det farligt nära. Allra bäst är det när de två gubbarna småpratar och gnabbas - Andreas och skomakaren Mandus (Åke Lundqvist). Stockholm Stadsteater kan vara glada att de har två så bra skådespelare som Hirdvall och Lundqvist, och jag hoppas att jag får se dem ihop på scenen många gånger till!
Länk till Stadsteaterns sida om Änkeman Jarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar