Körsbärsträdgården på Dramaten

Det fungerar utmärkt att flytta handlingen i Körsbärsträdgården till 1996, en annan tid när folk som varit besuttna började upptäcka att deras tillgångar inte räckte till att leva på stor fot längre och fick börja sälja. Det fungerar, men förutom några detaljer märks det inte så mycket i pjäsen. Av andra anledningar känns det ändå som att den är mycket omgjord och annorlunda mot originalet.

Familjen som håller på att förlora sin älskade körsbärsträdgård beter sig så ansvarslöst att jag inte för ett ögonblick känner sympati för dem. Gång på gång berättar Lopachin vad de måste göra, gång på gång viftar de bort honom och fortsätter med sina önskedrömmar och ytliga nöjen.

De flesta av birollerna har tyvärr reducerats till stereotypa figurer som i plötsliga humörsvängningar skriker till eller rusar över scenen, genom den alltför nakna scenografin. Men flera av huvudpersonerna spelas av goda skådespelare som med tyngd och nyanseringar får sina personer att lysa genom den röriga regin: Marie Richardson (fru Ranevskaja), den alltför sällan sedda Ellen Mattsson (Varja) och framför allt Magnus Roosman (Lopachin).
 

Foto: Sören Vilks

I Mats Eks regi bryter rollerna då och då ut i dans. De ryckiga Cullbergbalettrörelserna som jag tröttnade på redan för tjugo år sedan blir mjukare och mer mänsklig när den utförs av människor som inte är tränade dansare, och skådespelarna rör sig riktigt fint. Men det finns inte en enda dansscen som jag tycker tillför något till handlingen.

Scenerna när Lopachin och Trofimov (spelad av Andreas Rothlin Svensson) bryter sina åsikter mot varandra är bland det bästa i pjäsen. Magnus Roosman är verkligen stark och uttrycksfull, och ett nöje att se i varje scen. Ja, han är nästan för bra, även om jag absolut inte vill att han skall vara sämre. Men jag är förvånad över att Lopachin inte i högre grad ser ut och uppför sig som den nyrike uppåtsträvare han är. Det förtar en hel del av pjäsens styrka. Eller ger den ett nytt hopp, om man vill se det så.

Länk till Dramatens sida om Körsbärsträdgården