lördag 14 augusti 2010

Sit Down Tragedy på Stockholms Stadsteater

På scenen står en butter Föreläsare (Helge Skoog) som skall berätta för oss om människans roll i världen vi lever i. Han förväntar sig inte de specialeffekter som teatern bjuder på, och vill helst tala från sitt manuskript och visa OH-bilder i en timme (och en kvart, meddelar sufflören Sofie Tallberg). Fast eftersom de inledande beskrivningarna av duktigt och hållbart djurliv är så tråkigt, är jag tacksam över ljud- och ljuseffekterna som hindrar mig från att somna till.

Så går Föreläsaren över till att ifrågasätta vår antropocentriska världsbild; att vi kallar något "glesbygd" för att där bor få människor, men ändå många djur. Att djur kallas "vilda" när det är vi (säger han) som skrämmer dem mer än något annat. Att vi kallar vårt boende för "inomhus" och djurens bon för "utomhus". Nu tycker jag inte alls att det är konstigt att människorasen i första hand mäter utifrån sig själv, och jag är själv glad att vara människa och bo i en ganska stor stad, så allt det här blir för mig mest en fånig övning i att märka ord.

Föreläsaren sveper även över de politiska partierna och deras program. Jag är glad att han påpekar att socialismen så ofta har sett naturen (och människor) som oändliga resurser att förbruka, vilket lett till skövlingar, naturkatastrofer och tragedier för såväl djurliv som människor. Men när han uppmanar liberalismen att förbjuda delar av frihandeln, för att det är onödigt att frakta "likadana" varor mellan olika länder, vill jag säga "Tycker du ja!" När jag växte upp på 70-talet indoktrinerades vi i hur illa det var att falla för reklam och köpa nytt i onödan. När jag tänker tillbaka på det ryser jag över hur tråkigt och fattigt det livet var - inte bara för att vi hade mindre pengar då, utan för att besserwissrar ville tuta i mig att min längtan efter fina klänningar var fel.

Foto: Petra Hellberg

Jag ser på Föreläsarens manchesterkavaj och undrar om den är godkänd av någon Anti-Konsumtionsbyrå. Jag undrar om hans manchesterkavaj betyder att jag får behålla den manchesterkavaj jag har hemma. Förresten, jag kan erkänna, jag har inte bara en. Skulle jag få behålla två? Eller skulle jag kunna få behålla alla fyra? För jag tycker om dem allihop, och använder dem lika ofta som mina sammetskavajer, som jag också tycker om och känner mig fin i.

Föreläsaren går ett varv över de människocentrerade religionerna, även över ateismen, och kommer sedan in på att jorden är överbefolkad. Tycker du ja! Jag är av en motsatt åsikt, tror att svält beror på korruption och felprioriteringar, och att en vidare utveckling av teknik kan ge möjlighet åt alla människor att leva gott. All form av befolkningsminskning förutom den fritt valda är mig motbjudande, och det Sufflören kommer in och utropar är också väl förenklat och skulle kunna dras till sin motsats.

Hela Föreläsarens text finns i programbladet. När jag skummade igenom den innan föreläsningen/föreställningen blev jag först så uppgiven att jag ville gå hem. Men jag tänkte att det skulle vara värt en timme och en kvart att få se texten gestaltad på scen. Helge Skoog är onekligen en bra skådespelare med god inlevelse, men Göran Palms skrivna blankvers skapar stopp i talet och hindrar det från att bli dynamiskt. (Utom just när Föreläsaren blir arg och glömmer blankversen!) Meningarna blir bara precis tillräckligt långa för att låta som förnumstiga truismer.

Upplägget med en anspråkslös talare omgiven av oönskade specialeffekter blir också bara en halmgubbe mot vilken Föreläsaren kan få verka som en enkel sanningssägare. De plötsliga blomsterregnen, ringande telefoner och gnabbet med Sufflören är banala skämt farligt nära farsnivå, liksom för övrigt alla belåtna formuleringar i texten.

Nej. Den här sortens naturförgudning och civilisationskritik biter inte på mig. Jag kommer att fortsätta att vara lycklig över att jag får jobba hela dagarna vid en dator med det jag gör bäst, handla bananer i en affär och gå hem från tunnelbanan till mitt stenhus, istället för att odla själv och hugga ved. Jag kommer aldrig att sluta vara tacksam för civilisationen och den tekniska utvecklingen, som har gett oss fjärrvärme, glasögon, stora städer, teatrar, vaccin och hjärtoperationer. Och jag är också lycklig över alla DVD-boxar jag äger, och ett femtiotal olika parfymer som Föreläsaren och Göran Palm kanske tycker luktar likadant, men som för mig är femtio olika upplevelser att välja mellan varje morgon. Hurra för människan! Hurra för civilisationen!

Länk till Stadsteaterns sida om Sit Down Tragedy

8 kommentarer:

snowflake sa...

Vilken intressant text du har skrivit. Alldeles i början tror jag att Helge Skoogs föreläsning är ironisk, att han ska driva med Världsförbättrare och Uppfostrare för att tvinga sin publik att tänka efter själva... men sen när det uppenbarligen verkar vara på allvar (?) så är det skönt att du är motvalls.
Det låter inte som teater, mer som lärare i grundskolan, men det kanske är för att du skrev "OH".

Jenny B sa...

Snowflake, skönt att höra att du förstår hur jag menar! Har vi inte hört det här förut? Alla vi som tagit oss till teatern, är det just vi som behöver "omvändas", eller får vi en extra chans att känna oss duktigare än de som inte har fattat?

Alla andra recensioner har varit så puttrande nöjda över den här pjäsen, som jag bara kan se som självgod och intetsägande.

Anonym sa...

Jag känner som så att det är synd att vi inte är mer nyanserade! Är det inte vad vi behöver idag? Naturresurserna tar ju faktiskt slut! För att vi ska konsumera mera. Har inte sett pjäsen, för det är ju en pjäs?
Jag är oxå glad för att vi har de möjligheter som "civilisationen" ger oss, men det skapar oxå en rädsla för att vi slösar sönder och samman vår jord. Vi är oerhört sårbara.
mvh ewa

Jenny B sa...

Ewa, jag tycker också att slöseri och överkonsumtion är onödigt. Jag lever så resurssnålt jag kan, återvinner och slösar inte energi. Men det finns saker jag tycker om att ha, som gör mitt liv bättre. Och det jag älskar, kommer någon annan att tycka är fullständigt onödigt, och vice versa. Att pjäsen så ensidigt upprepar att naturen är viktigast och bäst, och att det mesta vi människor tar oss för är onödigt och dumt, det kan jag verkligen inte hålla med om! Vill man förändra människors beteende tror jag inte heller att det funkar med tjat av det här slaget. Jag tror inte att den här föreläsningen/föreställningen når ut till några nya, ovetande slösare som förändrar sitt liv och flyttar ut i skogen.

snowflake sa...

Nu är jag extra glad över att jag läste hos ig först. har mycket riktigt läst flera "puttrande nöjda" recensioner sen dess.

Jenny B sa...

Ja, jag vill ju inte säga att de som tycker om pjäsen (och budskapet) har fel. Men jag kan inte tycka att den kommer med något nytt. Och jag tycker inte att den framför sitt budskap särskilt smart.

Anonym sa...

Jag tycker om Göran Palms blankvers-epos i flera delar -
den som börjar med "Sverige, en vintersaga".
I senaste delen "Sit down tragedy" är dessa mina favoritrader:

"NÄR PROFFSPOLITIKERNA STRUNTAR I
NATURENS VÄRMELAGAR SÄGER DE
ATT DE FÅR ORDNING PÅ EKONOMIN.
OCH NÄR DE SATSAR PÅ BYGGENSKAP
SOM SARGAR MARK OCH VATTEN SÄGER DE
ATT DET ÄR VÄLFÄRDEN DE MÅNAR OM.

SKÖVLA PLANETEN FÖR ATT RÄDDA JORDEN!

DET KRÄVS MED ANDRA ORD EN STORSTÄDNING
I DE POLITISKA PARTIERNA,
EN MIX AV EKOLOGISK RENING OCH
IDEOLOGISK SOPHANTERING."

Jenny B sa...

Jag skulle gärna läsa "En vintersaga" någon gång. Det är delvis tänkvärda ord du citerar, men de innehåller även det tankeslarv som gör att jag inte uppskattar budskapet och formen. Vad menas med "struntar i naturens värmelagar"? Jag har läst fysik i flera år och naturvetenskapliga skrifter i decennier. "Naturens" värmelagar är inget som kan förbises någonsin, även om alltför få människor verkar förstå vad det är. Och att "sarga mark och vatten" - vem bestämmer vad som är "sarga" och vad som är nödvändigt för människans överlevnad? Jag vidhåller att vi som människor har rätt att skapa en bra livsmiljö för oss själva, men av Föreläsarens föreläsning låter det som att han vill tillåta föga mer än en koja i skogen och fallfrukt.