Familjen Jones på bio

Jag faller inte för reklam. Gör du? Jag lyssnar inte okritiskt på vad rösterna på TV säger. Jag ser att filmstjärnor har Versace-klänningar och skor från Christian Louboutin, men jag tror inte att framgången kommer till mig bara för att jag köper samma. Fast om man ser en god vän i en snygg kjol så frågar jag kanske var hon har köpt den. Och när kollegorna berättar om semestern i Frankrike, funderar man ju litet på hur det skulle vara att hyra ett hus där.

Ju mer vi värjer oss, desto listigare måste reklamen bli. Familjen Jones i grannvillan verkar vara lyckade och lyckliga. Vad har de för golfklubbor? Vilken snygg bil! Jag vill ha en sådan mjukisdress när jag tränar!

Familjen Jones har ingen annan uppgift än att sälja ett antal produkter, eller snarare, att få alla andra att vilja ha dem. Det är ju en lätt sak när man inte behöver betala för dem själv. Och när dessutom familjen slipper äktenskapsproblem och tonårsbråk, eftersom de är anställda skådespelare. Fast kanske inte så lätt ändå; att alltid behöva vara på gott humör och vänlig mot folk skulle jag klara, men inte att vara i konstant sälj-läge - det har aldrig varit min starka sida.

Trailern jag såg sålde in filmen som en historia om hur "maken" (David Duchovny) börjar falla för den proffsiga "hustrun" (Demi Moore). Åh nej, så banalt, tänkte jag. Men idén om smygreklam lät så intressant, och hela filmen lockade mig som en dag på spa med massage och ansiktsbehandling och varma, mjuka frottéhanddukar. Och faktiskt räcker handlingen för en hel film, med utfyllnad av humor och ironiska situationer.

Är filmen kritik av konsumtionssamhället? Nej, för vi är inte hjälplösa offer för kapitalismen. Ända sedan stenåldern har människor begravts med sina favoritstenar och vackraste smycken. Att vilja ha nya, fina saker är inget som reklamföretagen hittat på eller tvingar oss till, men visst utnyttjar de vår svaghet. Redan för tjugofem år sedan tänkte jag att det vi behöver se upp för idag inte är röda bär som kan vara giftiga, eller en sabeltandad tiger som kan bita av oss på mitten. Nu behöver vi istället se igenom vilken reklam som lovar mer än den kan hålla, och vilken som skapar förväntningar på en succé som vi bara kan skapa på egen hand.

När jag har tänkt igenom det vet jag att min lycka blir större om jag slipper oroa mig för övertrasserade konton, eller om jag går hem och sätter mig med en bok istället för att springa ett varv till i bokhandeln. När jag har hittat den balansen kan jag till och med strunta i om jag kanske är litet, litet hjärntvättad, och önska mig en knallblå träningsdräkt i plysch så att jag skall känna mig extra snygg på mitt poweryogapass.