Romeo och Julia på Operan

Jag tycker om Prokofjevs vackra, allvarliga musik till baletten om Romeo och Julia. Men historien innehåller för många ointressanta scener, och de scener som är intressanta är ofta för långa och tråkiga. Några myllrande stadsscener innehåller små roligheter om man hinnar lägga märke till dem, men är mest förvirrande. Undantaget är den stramt koreograferade dansen till verkets stora musikaliska tema om släkterna Montague och Capulet. Det blir mäktigt. Dansarna är klädda i rika, färgsprakande kläder och kan stanna upp i poser som hämtade ur en tavla av Giotto.

Att Romeo och hans kompisar Mercutio och Benvolio (Olaf Kollmannsperger, Andy Rietschel, Oscar Salomonsson) är lustigkurrar hamras in litet för väl i de inledande scenerna. De står och fjäskar för Rosalinda (Marianna Barabas) och det dröjer länge innan Romeo upptäcker Julia (Jurgita Dronina) i hennes dans till den hypnotiska musikslingan som följer henne.

Foto: Hans Nilsson Kungliga Operan

Kärlekssagan mellan Romeo och Julia har aldrig hört till mina favoriter, och inte heller här kan den engagera mig. Det unga parets danser är varken blyga eller sinnliga. Det hjälper inte att orkestern ofta spelar slarvigt eller till och med oengagerat.

När de sex mandolindansarna från ett bröllopsfölje visar upp sig i en fräck dans är det första gången jag spontant applåderar. Att de är riktiga läckerbitar beror inte bara på att de har trikåer i rosa och gröna godisfärger. Spänstigast av alla är deras ledare, Aleksander Nikolaev. Äntligen liv och energi!

Till slut bränner det till - i sista scenen, när allt är förbi! Julia ligger i dödsliknande koma i den mörka, kalla gravkryptan. Det väcker min sympati att hennes tilltänkte make greve Paris (Dragos Mihalcea) vakar vid sin unga, döda bruds sida. Men Romeo har smugit sig in i kryptan, och sticker ihjäl Paris. I sorg över Julia tar han sitt eget liv, och faller till golvet han också. När Julia vaknar blir hon förskräckt, först av den ödsliga kryptan, sedan över de döda unga männen framför hennes fötter. Hennes panik är äkta, och hon ser heller ingen annan utväg än döden. Till publikens applåder faller ridån över de tre döda unga, och dras upp en gång till så att vi kan begrunda den makabra scenen, innan den sorgliga historien är till ände.

Länk till Kungliga Operans sida om Romeo och Julia