Filharmoniker i närbild med framsynta kompositörer

Två begåvade musiker, Nadine Jurdzinski (viola) och Bengt Forsberg (piano) stod på scenen i Grünewaldsalen för att spela verk av fyra kompositörer ur två olika generationer. Joseph Joachim är mindre känd än sin gode vän Johannes Brahms. De båda intresserade sig för musikaliska ordlekar; kompositioner över toner som bildar bokstäverna i ett namn. Tyvärr lider de Variationer över ett eget tema op 10 (1859) av att de så tydligt är variationer. Stycke efter stycke spelas och tar snabbt slut, några av dem är mindre intressanta, och de ger inget sammanhängande intryck.

Paul Hindemiths senare verk gjorde viktiga frambrytningar i moderna (dis)harmonier, men i början av sin karriär skrev han mer konventionell musik. Den Sonat i F-dur för viola och piano op 11:4 (1919) som paret på scenen framförde var dock inte alls tråkig för det, utan vågade sig på några dissonanser. Att tempot och volymen steg för steg höjer intensiteten gör att den vilda avslutningen i ffff känns helt rätt och väldigt befriande!

Efter paus slog sig Bengt Forsberg ensam ned vid flygeln och spelade flera olika intressanta verk av Erwin Schulhoff, samtida med Hindemith och även han anklagad för att skriva Entartete Musik. Det vi fick höra var verkligen framsynt och nyskapande för sin tid, och ändå så säkert skrivet av en kompositör som visste vad han kunde och ville. Det Preludium ur Svit nr 3 (1926) för enbart vänster hand lät inte alls fattigt utan rikt i både melodi och ackompanjemang. Hans Hot Music (1928) som inspirerats av den uppdykande jazzmusiken har inget av "oj, vad är det här för skojiga djungelrytmer, hur kan jag inordna dem i den klassiska traditionen?" utan visar stor insikt i jazzens klanger och rytmer, och förtätar dem till något som har det bästa av både jazz och klassisk musik. Så oerhört tragiskt att han dog för tidigt i ett koncentrationsläger.

Efter de moderna, starka tonerna var det inte lika lätt att uppskatta den romantiska Sonat nr 2 i Ess-dur för viola och piano op 120:2 (1894) av Brahms, trots att även den var framsynt för sin tid. Det är ju oturligt, och tyder kanske mest på dålig koncentration hos mig, eftersom jag i allmänhet gillar Brahms' musik väldigt mycket. Jag får se till att lyssna på Brahms under bättre förutsättningar någon annan gång.