Läderlappen på Operan

Foto: Alexander Kenney Kungliga Operan

Ah, operett! Glada, lättnynnade toner i en glamourös miljö, och en handling som rör sig kring fester och lättsamma kärleksaffärer. Johann Strauss pekade inte ut någon särskild stad som bakgrund till operetten, så regissör Ann-Margret Pettersson har flyttat handlingen till Cannes på 1920-talet. Det är helt rätt! Det är lätt att känna igen champagnedrickande miljonärer som festar på Rivieran, och ännu lättare att önska att man var där och skålade med dem. Scenografin är inspirerad av den stormande reklamen för Yves Saint Laurents herrparfym Egoïste. Hotell Carltons vackra balkonger och ett milt ljus från Medelhavets sol bildar fond för intrigerna.



Sångarna artikulerar tydligt så att man oftast hör vad de sjunger, men det är ändå bra att ha läst den snurriga handlingen i programbladet. Litet otrohet, några dagar i fängelset, förväxlade identiteter - alla ingredienser till en fars finns där, men också den underbara musiken! Kända och älskade melodier dyker upp och förgyller den händelserika festnatten.

Gabriel von Eisenstein och hans hustru Rosalinda (Jesper Taube och Lena Nordin) prasslar båda med andra när nu champagnen flödar på den ena festen efter den andra. I en härlig scen plockas Rosalindas älskare Alfred (Jonas Degerfeldt) direkt ur badet till fängelset, för att de två är så kärleksfulla att man misstar honom för hennes make.

Strax därefter bjuder Prins Orlofsky till en fest alla vill vara bjudna till, under eget namn eller som den person man hellre vill bli! Jan Malmsjö spelar Orlofsky härligt frejdigt, men efter hans välkomstsång har jag tyvärr svårare att höra hans röst genom musiken. Nåja, den glada stämningen går inte att ta fel på! Inbjudna dansare (Sophie Benoit och Filip Veverka) uppför en vacker pas de deux till glädje för festdeltagarna och oss åskådare, och paret von Eisensteins kammarjungfru Adéle (Katarina Wedin) får äntligen glänsa och sjunga ut.

Ännu roligare blir det när fångvaktaren Frosch (Helge Skoog) dyker upp och internerar hela operapubliken! Det är verkligen mycket glädje på scenen som sprider sig till hela salongen. Alla sångare är starka och bra, och alla är så säkra i sina roller att den invecklade historian blir en fröjd för ögat och örat.