Efter att ha skrivit ett par intressanta böcker låter Beate Grimsrud några av bokkaraktärerna kliva in i sina drömmar, och låter drömmarna blanda sig med verkligheten. I korta kapitel skapar Grimsrud en fantasifull berättelse som är mer intressant än när din kollega vill berätta vad han drömde inatt. Och då och då väcks hon ur drömmarna av enfaldiga telefonförsäljare... Samuel Coleridge skulle inte ens hinna få ned tre rader om Kublai Khan idag.Kanske är det bara min fantasi som snurrar, men en del av gestalterna och stämningarna i boken känner jag igen från andra litterära verk. De intensiva drömmarna får mig att tänka på Jorge Luis Borges. En strängteoretiker och lekarna med vetenskapen påminner mig om Italo Calvinos fantastiska bok Kosmokomik. En cirkusartist plockar av sig sina lemmar lika lätt som i Witold Gombrovicz' Ferdydurke. I ett hus av glas står en jättekvinna som kunnat komma från en roman av Mircea Cărtărescu. Och till personerna sällar sig dessutom Rodja Raskolnikov och den namnlöse huvudpersonen i Hamsuns Sult.
Det kan låta konstruerat med alla udda personligheter, men de får alla liv av Beate Grimsrud med bara några repliker. Det kan verka rörigt med alla drömscener och funderingar som inte har direkta sammanhang, men det blir det inte. Boken är en underhållande glidning mellan dröm och verklighet. Men även om den är rolig, längtar jag efter att läsa fler regelrätta romaner av Grimsrud, som Jag smyger förbi en yxa och Vad är det som finns i skogen barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar