Vännen Nils Sture (Jonas Åhnberg), rådgivaren Jöran Persson (Lars Bethke) och Birgit Carlstén i två olika roller som hovastrolog och Nils' mor Märta, van vid maktens närhet, är de bollplank som Erik (Jonas Nerbe) har när han finner sig till rätta i rollen som kung.
Efter alla mansröster och Birgit Carlsténs djupa, uttrycksfulla stämma är det underbart att höra Malin Foxdals vackra sång som Karin Månsdotter, Eriks stora kärlek och kanske den enda han kan lita på. De fina melodier hon sjunger blir ännu vackrare av hennes ljuvliga röst.
Foto: Henric LindstenDet är ett gott initiativ av StockholmsMusikTeater att sätta upp den här sångcykeln om Erik XIV. Kulturlivet behöver fler grupper, fler scener, fler tillfällen att pröva ut nya idéer och låta artister utvecklas. Men kanske borde Jonas Nerbe, fastän han är en god sångare, välja någon annan till huvudrollen, hur lockande det än är, för att ha mer tid till att mejsla ut berättelsen. Då skulle man kunnat undvika ett alltför ensidigt fokus på kungen som plågad hjälte, och undvika en del lättsamheter som inte blir så lustiga som det var tänkt. Jonas Åhnberg är en otroligt bra sångare, skådespelare och dansant gymnast, men gycklarrollen han fått blir snart mer enerverande än underhållande. Det är också riktigt illa att dån från musiken i baren intill bryter ut fem minuter innan pjäsen slutar. Men jag är ändå glad att få ha sett den här historien, hört Ture Rangströms vackra musik och de begåvade musikerna på scenen.
Länk till Folkoperans sida om Erik XIV
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar