Treacle Walker av Alan Garner

“Ragbone! Ragbone! Any rags? Pots for rags! Donkey stone!”

Även så sent som på 1980-talet fanns rag-and-bone men i Storbritannien, vilka levde knapert på att samla skrot och saker som hushåll inte längre behövde och sälja dem vidare. Som betalning gav de en donkey stone med vilken man kunde polera stenarna i sin stenläggning snygga.

Joe Coppock har väntat på att mannen skall komma förbi hans hus, och skyndar sig ut med sin gamla pyjamas och ett ben från ett lamm. Treacle Walker, mannen på den hästdragna kärran som stannat utanför huset, låter honom välja ett föremål ur en kista, tillsammans med den sten han också ger Joe. Minns man handlingen i Alan Garners bok Elidor, det gyllene landet vet man att en gåva som ser enkel ut - i Joes fall ett krus - kan växa i betydelse och kanske också leda mottagaren till farligheter i denna och andra världar.

Joe själv är nästan ett större mysterium än Treacle Walker. Han är inte vuxen men bor ensam i ett hus utan grannar, men ändå i närheten av en stad med en optiker. Vilken tid lever han i? Han kan höra ett tåg gå förbi mitt på dagen varje dag, och han läser serietidningar, men annars lever han ett tidlöst liv. Treacle Walker talar invecklat men Joe kan oftast svara honom, utom ibland när utsagorna låter som gåtor som inte går att förstå.

På olika sätt börjar vardagen öppna sig mot fantasifulla händelser styrda av oanade krafter. Men Alan Garners språk gör att allt får en oroväckande ton - det är ingen rolig barnbok med garanterat lyckligt slut vi läser. Det är skickligt att låta magin sippra in inte bara från tusenåriga myter med bortglömda ursprung, som the Uffington Horse som finns både på bokens omslag och på Joes donkey stone, utan också i 1900-talsföreteelser som optikerns lästavla. Treacle Walker är en kort bok som gör stort intryck.