Konserthusets festivalhelg Pianorama har det lockande temat Franska mästare och bjuder på mycket musik av kompositörer från tiden kring förra sekelskiftet och litet framåt, såväl kända och älskade verk som mindre kända. Festivalen inleddes med en konsert med nestorn Roland Pöntinen vid flygeln. Förste kompositören på plan var Camille Saint-Saëns med musik vald ur två olika verk: Album för piano op 72 (1884) och Sex etyder för piano op 111 (1892/99). Roland Pöntinen berättade engagerat om musiken, i synnerhet om de komplexa etyderna och hur krångliga de är att spela. Men o så vackert det lät; porlande och melodiskt, från de mest finkänsliga harmonier och kyrkklockor till stora, rika klanger som lät som om mer än bara ett instrument (visserligen stort och mäktigt) var inblandat.
Därefter följde två barkaroller av Gabriel Fauré: Barcarolle nr 9 a-moll för piano (1909) och Barcarolle nr 9 a-moll för piano (1913), inte övertydligt gungande men utan tvivel på vatten, med glittrande ljus först från solsken och sedan från månsken. Och så den litet spännande Impromptu nr 5 fiss-moll för piano (1909), och sedan utan tvekan till sista programpunkten, Maurice Ravels mystiska Gaspard de la nuit för piano (1908), mycket personligt spelad av Roland Pöntinen, som under mer än halva kvällen spelade utan att behöva noter. Men inte kunde kvällen fortgå utan Satie, så som extranummer fick vi Eric Saties Gnossienne (1893), glasklar och exakt men ändå full av känsla från den mycket skicklige pianisten vid tangenterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar