Det blev inte så, inte för att flickan stred mot sitt eget öde utan för att hon plockade upp det lyckosamma ödet som brodern lämnade efter sig när hon förklädd till pojke blev antagen till klostret Wuhuang. Mat och husrum är nog för henne under några år medan hon måste dölja sin hemlighet. Men klostret, dess tillgångar, munkar och noviser löses upp och blir skickade ut i världen av den mongoliske härskarens general Oyeng, och så kastas Zhu Chongba ut till möjligheterna till verklig storhet, så som den vise mannen förutspådde.
Oyeng är Zhus like, motsats och motståndare i ett. Där hon måste dölja för världen att hon är kvinna, är han öppet känd och ibland hånad för att han är eunuck. När den mongoliske kejsaren slog ned hans familj var det meningen att alla män skulle dödas, men för sin enträgna bön blev Oyeng istället snöpt, så att hans familj ändå skulle dö ut. Oyeng gjorde sig oumbärlig och utmärkte sig så att han efter hand steg från slav och personlig tjänare åt prins Esen till general i mongolernas armé. Men ingen gissar att tanken på hämnd fortfarande sjuder i honom.
Den unga munken Zhu Chongba slår sig istället samman med de Röda Turbanerna, övervägande etniska Nanren-kineser som kämpar mot de mongoliska erövrarna. Det är skickligt av Shelley Parker-Chan att skriva så att det inte är entydigt om det är list, övernaturlig hjälp eller ödets starka hand som låter Zhu hjälpa de Röda Turbanerna att vinna viktiga segrar. Och de fantastiska inslagen glimtar fram mycket sällan: en låga av ljus som brinner hos dem som ödet pekat ut som härskare, och så de många spöken som Zhu kan se. Men berättelsen är tillräckligt spännande i sig själv, med sina växlingar mellan strider, konspirationer och personer som förstår varandra på djupet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar