Tack till dramatikern Mikhail Durnenkov och Teater Galeasen som skänker frukten av sitt arbete till oss teatertörstande. Är det krig än lämpar sig bra som strömmad teater; pjäsen består av ett antal fristående scener på mellan tre och tio minuter. Av de skrivna tio eller tolv scenerna (på hemsidan står båda siffrorna!) framför de fyra skådespelarna åtta, som man kan klicka sig igenom med hur stor paus man själv vill. Men det passar bra att stanna i den klaustrofobiska stämningen som finns i nästan alla av de olika scenerna.
Vi får se några olika aspekter av att leva under ett diffust förtryck; oro för ett barn som demonstrerar, för oavsett om det är för ett ädelt mål, så finns det fiender både i och utanför demonstrationståget. Där finns oron och tveksamheten hos ett par som sålt sitt hem och skall lämna landet för gott.
I en scen berättar mannen spelad av Otto Hargne om sin upplevelse av äkta kärlek för kvinnan spelad av Malin Mases Arvidsson. Vad han uttrycker kan läsas på så många olika sätt; som något galet, förvirrat, krävande, ömkansvärt, vackert, lovande. Det viktiga är hur övertygad han själv är om vad han säger, och Otto Hargne ger sin människa ärlighet och ett fint djup, inte bara där utan i flera av sina rolltolkningar. Det kan vara svårt att pussla in den scenen i en pjäs vars titel talar om krig, men i allmänhet är det scenerna som inte uttryckligen behandlar våld som är starkast i Är det krig än. Scenerna i början och slutet av den numrerade listan är starkare knutna till temat men mer uppskruvade i tonläget och litet svårare att ta till sig.
Skådespelarna filmar varandra med mobilkameror, scenrummet är trångt och plastskynken används som rekvisita. Allt bidrar till känslan av att världen är en liten plats och att vi inte kan fly från de andra människorna här eller från den smärta och kaos de kan vålla. Det är en stark upplevelse som "går genom rutan", vilket är just vad som behövs när vi inte kan vara på plats i teaterrummet.
Länk till Teater Galeasens sida om Är det krig än
 |
| Foto: Jens Sethzman |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar