måndag 21 december 2020

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt


 Valborgsmässoafton är en av de helgdagarna som gör våren mer uthärdlig. En dag och ofta en halvdag ledigt från jobbet, och inga förpliktigande familjetraditioner utan fritt att fira som man vill - vilket också kan kännas tungt, om man inte har några planer och känner att man borde ha det. Gunnar Nirstedt följer ett antal människor på Hammarbyhöjden under några timmar - i en del fall ett par dagar - som leder upp till braständningen och Valborgsmässofirandet på Nytorps gärde.

Jag är mycket svag för böcker som låter oss se samma personer ur olika synvinklar, särskilt när det är så välskrivet som här. Någon som är huvudperson i ett kapitel går anonymt förbi i ett annat kapitel eller är källan till oro och ilska i ett tredje. Persongalleriet är brett och intressant varierat. Där finns Greta som tar bussen till ålderdomshemmet för att besöka sin man som är butter och avvisande som vanligt. I hennes tankar dyker upp minnen av hur de möttes, i ett senare kapitel talar hon i telefon med sin vän Birgit. Birgits söner och mannen som är på väg att flytta in i hennes trappuppgång är andra människor vars tankar boken lyssnar av och återger.

Alla historier berättas med ett allvar och en sympati som berör, men en del livsöden smärtar mer än andra att läsa om: Birgits yngste son som har så svåra sömnproblem, och Gunnar som vid sin mors dödsbädd minns moderns oro och hur han som barn formades av besvikelser till ett liv som tillbakadragen, med stukade förväntningar.

Litet grand stör det inlevelsen att alla berättarröster är så lika varandra. Det är långa meningar där satserna hakas i varandra med komman, och så gott som alla inre monologer tryfferas någon gång med citat ur litteraturhistorien eller en naturvetenskaplig aspekt på skeendet. Jag vill inte påstå att de här kunskaperna eller det filosofiska djupet inte skulle kunna finnas hos alla människor vi möter, men när det återkommer så ofta och likartat känns det som författarens röst som styr sina marionetter. Men det går lätt att överse med eftersom personligheterna och omständigheterna är så varierade och trovärdiga. Gunnar Nirstedt är en god historiebyggare som jag gärna vill läsa mer av.

Inga kommentarer: