För tjugotalet år sedan var biomarknaden inte lika mättad med superhjältefilmer och specialeffekter, och den första Men In Black-filmen var originell och rolig. En konspirationsteori från diskussionsfora på det nyvakna internet fick liv, och vilket liv sedan! Så mycket intergalaktiskt liv i alla möjliga former och färger, och dessutom insikten i att några av de mest iögonenfallande människorna är utomjordingar. De fantasifulla idéerna kan vi gärna se mer av i nya filmer då och då. Men In Black International dundrar på i glada färger, nu också i Paris, London och Marrakesh.
Hur blir man en Man In Black? Efter ett spännande möte med en fluffig blå utomjording som barn vill Molly otroligt gärna bli just det, men söker man till den avdelningen på FBI blir man avfärdad med ett skratt. Hon ger dock inte upp, och tack vare hårt arbete och fräck list hamnar hon äntligen i blickfånget för den hemliga organisationen. Mmm, futuristiska interiörer, avancerad teknik, fyrögda utomjordingar med dubbla par glasögon som kollegor och kompisar! Men vår nya Agent M får inte en erfaren äldre kollega med stenansikte att lära sig av, som i de första filmerna, utan istället den glassige Agent H och uppdraget att hålla den jababianska kungligheten Vungus sällskap under en partynatt.
Tidigt i filmen antyds det att någon i organisationen är en mullvad för någon fientlig ras, och misstankarna sprids åt ett par olika håll under historiens gång. Den tråden känns dock inte ens viktig, så man kan ha överseende med att den hanteras slarvigt genom hela filmen. Som tittare kan man känna sig säker på att det kommer att sluta någorlunda väl och bara njuta av actionscenerna och de roliga detaljerna. Och så bli skräckslagen inför det otäcka hotet som landar på jorden i form av ett tvillingpar med iskall blick, fantastiska dance moves och ett inre av ren energi. Som skurkar är dyaderna suveräna; skrämmande men ändå fascinerande.
I James Bond-liknande stil behöver Agent H besöka sin gamla flamma Riza på hennes befästa fort i Medelhavet, så förutom alla showdowns med avancerad intergalaktisk vapenteknik får vi några slagsmål man mot man. Nej, kvinna respektive man mot utomjording, förstås. I en blinkning mot Marvel-universat plockar Agent H, på väg att förlora mot sin motståndare, upp en liten hammare och säger att nu fixar sig allt! (Njae.)
Ja, Agent H och Agent M såg vi nyss tillsammans i helt andra roller, och det är framför allt litet svårt att se Tessa Thompson som en osäker nybörjare när hon alltid annars spelat stark och tuff (Dear White People, Westworld, Sorry To Bother You). Men Men In Black International är en film som skall ses utan alltför mycket eftertanke, för ren underhållning i två timmar, för det gör den bra.
Hur blir man en Man In Black? Efter ett spännande möte med en fluffig blå utomjording som barn vill Molly otroligt gärna bli just det, men söker man till den avdelningen på FBI blir man avfärdad med ett skratt. Hon ger dock inte upp, och tack vare hårt arbete och fräck list hamnar hon äntligen i blickfånget för den hemliga organisationen. Mmm, futuristiska interiörer, avancerad teknik, fyrögda utomjordingar med dubbla par glasögon som kollegor och kompisar! Men vår nya Agent M får inte en erfaren äldre kollega med stenansikte att lära sig av, som i de första filmerna, utan istället den glassige Agent H och uppdraget att hålla den jababianska kungligheten Vungus sällskap under en partynatt.
Tidigt i filmen antyds det att någon i organisationen är en mullvad för någon fientlig ras, och misstankarna sprids åt ett par olika håll under historiens gång. Den tråden känns dock inte ens viktig, så man kan ha överseende med att den hanteras slarvigt genom hela filmen. Som tittare kan man känna sig säker på att det kommer att sluta någorlunda väl och bara njuta av actionscenerna och de roliga detaljerna. Och så bli skräckslagen inför det otäcka hotet som landar på jorden i form av ett tvillingpar med iskall blick, fantastiska dance moves och ett inre av ren energi. Som skurkar är dyaderna suveräna; skrämmande men ändå fascinerande.
I James Bond-liknande stil behöver Agent H besöka sin gamla flamma Riza på hennes befästa fort i Medelhavet, så förutom alla showdowns med avancerad intergalaktisk vapenteknik får vi några slagsmål man mot man. Nej, kvinna respektive man mot utomjording, förstås. I en blinkning mot Marvel-universat plockar Agent H, på väg att förlora mot sin motståndare, upp en liten hammare och säger att nu fixar sig allt! (Njae.)
Ja, Agent H och Agent M såg vi nyss tillsammans i helt andra roller, och det är framför allt litet svårt att se Tessa Thompson som en osäker nybörjare när hon alltid annars spelat stark och tuff (Dear White People, Westworld, Sorry To Bother You). Men Men In Black International är en film som skall ses utan alltför mycket eftertanke, för ren underhållning i två timmar, för det gör den bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar