Jo, då och då svarar Palimpsest mot någons drömmar, för Sei har alltid älskat tåg och när hon landar i staden rusar hon genast iväg för att hitta tågstationen. Den första gången man träder in i Palimpsest är det alltid i grupper om fyra, och man kommer dit från vår värld genom sex med någon som bär märket; en tatuering av en bit av stadskartan. Sedan har du också märket och nästa du ligger med kommer också att föras till Palimpsest.
Allt det här låter som ingredienserna till en spännande berättelse. Tyvärr är Catherynne M. Valente, enligt min mening, inte personen att skriva den. Fantastiska scener radas upp efter varandra utan att byggas samman, i meningar överlastade med lika fantastiska adjektiv. I en del fall känns allt för klichéartat, i andra fall som ett infall som inte hänger ihop med resten av staden och historian. Den kvartett vi följer är Sei från Kyoto med blått hår, November från Kalifornien som älskar bin, italienske bokbindaren Ludovico och Oleg, låssmed i ett New York som halvt blivit en spökstad.
I Palimpsest möts de båda kvinnorna av varelser som vill att de skall stanna där, medan de två olyckliga männen vardera söker en kvinna som lämnat dem. Där visar sig en av bokens brister: när November och Sei lockas att få en plats i staden är det svårt att avgöra om ögonblicket är underbart, eller skrämmande, eller både och. Det går att ordna så att man kan stanna i Palimpsest för evigt, men det är svårt och det finns de som vill hindra staden från att ta emot fler immigranter, och det gäller att alla fyra i kvartetten skall vilja det.
Jag kan gott tänka mig att boken Palimpsest uppskattas och älskas av andra läsare, men mig når den inte. Visst finns det poetiska och mer genomtänkta scener, som tågvagnarna med himmelshöga tak och människor som arbetar på fälten, men de lösryckta överraskningsmomenten är fler. Om man tvingat Cat Valente till att "kill your darlings" skulle nog boksidorna varit blanka.
Fler böcker av Catherynne M. Valente:
Space Opera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar