Förra månaden gav Sting ut albumet My Songs, med moderna klassiker från The Police-tiden och från det första tiotalet år av sin egen karriär, i litet annan tappning. Mycket litet förändring i de flesta fallen; oftast har sångens melodi, de fina gitarr- och klarinettslingorna och mycket annat i produktionen bevarats. Det är som när man sjunger karaoke; man vill bara ge låten en aningen personlig touch men mest behålla allt det man älskat i åratal. Det är litet överraskande att Sting gör just så - han är ju en begåvad musiker och hade kunnat forma om sina låtar mer, så som Nils Landgren gjorde med ABBA, men å andra sidan är det roligt att höra att Sting älskar sina gamla låtar lika mycket som vi lyssnare, och inte har tröttnat på att spela dem.
Litet grand tycker jag ändå att uppdateringen av låtarna är onödig för att den är så begränsad. Demolition Man har blivit skönt rockig, men ofta har soundet moderniserats till den opersonliga stil vi hör för mycket av ändå. 80-talsvibbarna i If You Love Somebody Set Them Free hör jag dock gärna mer av!
Sedan skivsläppet har Sting varit på turné i Europa. Låtlistan har varit densamma som den är på Gröna Lund, en kavalkad av bra och älskade låtar: Message In A Bottle, If I Ever Lose My Faith In You, och redan som nummer tre publikfriaren Englishman In New York. Ljudet är litet burkigt, men på något sätt låter musiken bra ändå - det vi hör bekräftar det vi har hör inom oss och har hört på skiva tusentals gånger. Musikerna är skickliga, väl samspelta och har spelglädje även efter närmare dussinet spelningar i rask takt.
I utomhusmiljön hörs inte mycket av den nya produktionen, förutom i låtar som Desert Rose, förstås den omstöpta Demolition Man, och tacksamt nog i If You Love Somebody Set Them Free (som var fjärde låten på konserten). I raden av fina stycken som Fields of Gold, Seven Days, Shape of My Heart och Fragile spelades också Wrapped Around Your Finger, en av mina absoluta favoriter, och det är jag väldigt glad för.
Englishman In New York ledde till allsång, sista ordinarie låten är Every Breath You Take och leder till taktfast handklappning vilket väl inte gör den vackrare, men publiken vill ju gärna vara med där den känner igen sig. Efter en mycket kort paus kommer extranumren: storslagna King of Pain och rockiga Next To You. Konserten har inte ens varat i två timmar men vi har fått många, många hitlåtar av det musikaliska snillet Sting. Jag tycker om hans utflykter i andra musikslag men är ännu gladare att han fortfarande vill spela sina fantastiska melodier från tidigare decennier.
Litet grand tycker jag ändå att uppdateringen av låtarna är onödig för att den är så begränsad. Demolition Man har blivit skönt rockig, men ofta har soundet moderniserats till den opersonliga stil vi hör för mycket av ändå. 80-talsvibbarna i If You Love Somebody Set Them Free hör jag dock gärna mer av!
Sedan skivsläppet har Sting varit på turné i Europa. Låtlistan har varit densamma som den är på Gröna Lund, en kavalkad av bra och älskade låtar: Message In A Bottle, If I Ever Lose My Faith In You, och redan som nummer tre publikfriaren Englishman In New York. Ljudet är litet burkigt, men på något sätt låter musiken bra ändå - det vi hör bekräftar det vi har hör inom oss och har hört på skiva tusentals gånger. Musikerna är skickliga, väl samspelta och har spelglädje även efter närmare dussinet spelningar i rask takt.
I utomhusmiljön hörs inte mycket av den nya produktionen, förutom i låtar som Desert Rose, förstås den omstöpta Demolition Man, och tacksamt nog i If You Love Somebody Set Them Free (som var fjärde låten på konserten). I raden av fina stycken som Fields of Gold, Seven Days, Shape of My Heart och Fragile spelades också Wrapped Around Your Finger, en av mina absoluta favoriter, och det är jag väldigt glad för.
Englishman In New York ledde till allsång, sista ordinarie låten är Every Breath You Take och leder till taktfast handklappning vilket väl inte gör den vackrare, men publiken vill ju gärna vara med där den känner igen sig. Efter en mycket kort paus kommer extranumren: storslagna King of Pain och rockiga Next To You. Konserten har inte ens varat i två timmar men vi har fått många, många hitlåtar av det musikaliska snillet Sting. Jag tycker om hans utflykter i andra musikslag men är ännu gladare att han fortfarande vill spela sina fantastiska melodier från tidigare decennier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar