"Shoog! Shoog" ryter vi rytmiskt i introt till låten med samma namn. Jag har försökt ta reda på vad det betyder, men för mongoliska är Google Translate bristfälligt. Så jag vet inte om jag står och ropar om blod och död, men alla ropar med högt och inlevelsefullt. Många i publiken är också säkerligen landsmän till bandet på scenen och förstår både sångtexterna och mellansnacket. Hårdrocksbandet The HU från Ulaanbaatar i Mongoliet spelar på klassiska mongoliska stråkinstrument med vackert snidade halsar, och skönt knarrande strupsång fullbordar det mäktiga soundet.
Bandet varvar låtar i snabbt tempo med bra framåtdriv med långsammare stycken med minst lika stor klang och energi. Man behöver inte förstå orden för att tycka att precis ALLA LÅTAR ÄR SKITBRA under hela den halvannan timme långa konserten: melodisk heavy metal med en originell och fascinerande ljudbild. Energin är hög hela tiden och ändå stiger stämningen ännu ett snäpp när The HU spelar sina två singlar, Yuve Yuve Yu och Wolf Totem. De följs av den långsamma och suggestiva The Great Chinggis Khaan. Låtarna efter det har litet mer klassisk hårdrocksstil; jag tror nästan jag skall få höra en cover på Enter Sandman men det mynnar ut i This Is Mongol och alla ryter än en gång med så gott vi kan. När bandet har spelat alla sina låtar har publiken INTE fått nog! Så The HU avslutar med sköna Yuve Yuve Yu en gång till och alla kan gå hem, nöjda med en fantastisk konsert.
Foto: Håkan Wilhelm Hugosson |
1 kommentar:
Som en mongolisk ryttarschock i frontal krock!
Svängigt med lokala instrument som ylade som vinden över stäppen och morrade i moll mitt i tung-gunget. Mörk strupsång och texter vi inte begriper - but we speak metal!
Ur gen-minnet bubblade kanske en primal skräck som slumrat sedan slaget vid Peipus 1241/ryssbränningarna 1719 men musiken förenar och "The Hu" är jätte-bra helt enkelt!
Skicka en kommentar