Svavelvinter av Erik Granström

 Den kompakta boken innehåller femhundra tättskrivna sidor och en helt egen värld. Kartor på de första sidorna visar Trakorien och näraliggande länder, hav och öar. Namnen på platser och personer låter som en blandning av flera indoeuropeiska och fornnordiska språk. Redan i de första kapitlen slås några viktiga pelare i historien fast: en drake, och en riddare som dragit ut för att döda draken. Artefakter för religiösa riter, med direkt verkande övernaturliga krafter. En despotisk magiker med förmågan att sätta sig över och manipulera döden.

Därefter börjar berättelsen, med introduktioner av viktiga personer och detaljerade bekrivningar av staden och landet där de lever. Jag tycker verkligen om att uppleva myllret av människor på gatorna, och bit för bit få veta mer om landets seder och de former av magi och vetenskap man använder sig av. Världen är lik vår i vissa delar men skiljer sig stort i andra. Till exempel verkar den ha rika källor av svavel och kvicksilver, och underlig klingande malm. Därtill tycks det finnas många små religiösa sällskap, alla följande sin egna profetia och med något mått av magi och viktiga uppdrag som drivkraft.

Då och då är jag rädd att tappa bort mig i persongalleriet och de politiska intrigerna, men även om jag missat något där så är den övriga berättelsen tillräckligt engagerande och framåtdrivande. De personer man får följa tar olika vägar men sammanstrålar till viktiga uppgörelser mot berättelsens slut. Jag gillar hur några händelseförlopp startas av en slump, andra av mycket noggrann beräkning och åter andra av hårt spaningsarbete i hasorna på dem med hemliga planer.

Det händer hela tiden intressanta saker i boken, och gåtfulla episoder som får sin förklaring senare håller spänningen uppe. Fastän boken tog ganska lång tid att läsa tröttnade jag aldrig på den, och jag ser fram emot att läsa nästa del i Krönikan om den femte konfluxen.