Boken Zoo City utkom 2010 och utspelar sig i Johannesburg i nutid. Men det är en värld som skiljer sig från vår, inte bara för att jag är ovan vid drogerna och den cyniska behandlingen av människor i kretsarna hon rör sig, utan för inslaget av magi. Det är så att de människor som dödat någon annan får ett djur efter sig. Knapphändiga officiella rapporter insprängda i berättelsen gör klart att djuren dyker upp även om förövaren är isolerad mitt i ett fängelse, tillsammans med gummiliknande skuggor som tycks komma från helvetet, the Undertow.
Att plötsligt ha ett djur i hasorna är ett väldigt tydligt tecken på ens brott, och många människor skyr dem. I stadsdelen Zoo City bor kriminella och hemlösa, och förstås de flesta som har blivit "animalled". Djuren kan vara allt från fjärilar till rovdjur, och tycks samarbeta med sina människor. Även om det initialt är en chock att vara sammanknuten med ett djur, inser den drabbade människan snart att djuret är det enda som står emellan hen och the Undertow. Jag skall inte rabbla upp alla detaljer om hur människa och djur hänger ihop, men jag uppskattar att Beukes tänkt igenom det och berättar det, utportionerat genom boken.
Bokens berättare är Zinzi December, som hade en god uppväxt men förstörde allt för sig genom sitt drogmissbruk. Beukes låter henne ha tillräckligt mycket självinsikt för att reflektera över det utan för mycket självömkan eller förebråelser, och i ljuset av hur hennes nya liv i Zoo City ter sig. Zinzie är varken någon kallblodig överlevare eller missförstådd hjältinna med inre godhet, utan en kvinna med några bra och några dåliga relationer i sitt liv, i såväl kärleksaffärer som business.
När man blir knuten till ett djur får man en övernaturlig förmåga av något slag. I Zinzis fall är det förmågan att se om någon har förlorat något: hon ser ett svart moln av saknade ting ovanför en person och ett band till föremålet. Av den anledningen blir hon indragen i sökandet efter Songweza, den ena halvan av tvillingparet som utgör det heta nya bandet iJusi. I klubb- och musikvärlden börjar man förstås flirta så smått med zoo-världen: dansöser med djur som dansar på klubbar och en hipp-hoppare med en stor vit orm.
Tar man bort alla djur och all magi ur berättelsen är det som blir kvar en deckare. Jag är ju inte så förtjust i kriminalhistorier, så av och till är jag litet uttråkad. Det är heller inte så svårt att tänka bort magin ur berättelsen, eftersom den oftast bara dyker upp när den behövs. Djuren gör heller inte så mycket väsen av sig förutom när det krävs av storyn. Det tycker jag i och för sig är bättre än om Beukes skulle beskriva det varje gång Zinzis sengångare måste äta eller tvätta sig. Även om Johannesburg inte avtecknas så tydligt, är det intressant med de bihistorier som tar upp Nigeriabrev och flyktingströmmar mellan olika afrikanska länder. Det är vad jag tycker bäst om med boken Zoo City.
För snart ett år sedan läste jag att Zoo City skall bli film. Jag tror att det kan bli en riktigt bra film, kanske till och med snäppet bättre än boken.
Att plötsligt ha ett djur i hasorna är ett väldigt tydligt tecken på ens brott, och många människor skyr dem. I stadsdelen Zoo City bor kriminella och hemlösa, och förstås de flesta som har blivit "animalled". Djuren kan vara allt från fjärilar till rovdjur, och tycks samarbeta med sina människor. Även om det initialt är en chock att vara sammanknuten med ett djur, inser den drabbade människan snart att djuret är det enda som står emellan hen och the Undertow. Jag skall inte rabbla upp alla detaljer om hur människa och djur hänger ihop, men jag uppskattar att Beukes tänkt igenom det och berättar det, utportionerat genom boken.
Bokens berättare är Zinzi December, som hade en god uppväxt men förstörde allt för sig genom sitt drogmissbruk. Beukes låter henne ha tillräckligt mycket självinsikt för att reflektera över det utan för mycket självömkan eller förebråelser, och i ljuset av hur hennes nya liv i Zoo City ter sig. Zinzie är varken någon kallblodig överlevare eller missförstådd hjältinna med inre godhet, utan en kvinna med några bra och några dåliga relationer i sitt liv, i såväl kärleksaffärer som business.
När man blir knuten till ett djur får man en övernaturlig förmåga av något slag. I Zinzis fall är det förmågan att se om någon har förlorat något: hon ser ett svart moln av saknade ting ovanför en person och ett band till föremålet. Av den anledningen blir hon indragen i sökandet efter Songweza, den ena halvan av tvillingparet som utgör det heta nya bandet iJusi. I klubb- och musikvärlden börjar man förstås flirta så smått med zoo-världen: dansöser med djur som dansar på klubbar och en hipp-hoppare med en stor vit orm.
Tar man bort alla djur och all magi ur berättelsen är det som blir kvar en deckare. Jag är ju inte så förtjust i kriminalhistorier, så av och till är jag litet uttråkad. Det är heller inte så svårt att tänka bort magin ur berättelsen, eftersom den oftast bara dyker upp när den behövs. Djuren gör heller inte så mycket väsen av sig förutom när det krävs av storyn. Det tycker jag i och för sig är bättre än om Beukes skulle beskriva det varje gång Zinzis sengångare måste äta eller tvätta sig. Även om Johannesburg inte avtecknas så tydligt, är det intressant med de bihistorier som tar upp Nigeriabrev och flyktingströmmar mellan olika afrikanska länder. Det är vad jag tycker bäst om med boken Zoo City.
För snart ett år sedan läste jag att Zoo City skall bli film. Jag tror att det kan bli en riktigt bra film, kanske till och med snäppet bättre än boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar