Innan Kelly Link hade lärt sig läsa, läste hennes föräldrar högt för henne: pappa läste Sagan om Ringen, mamma läste C S Lewis. Sagan om Ringen är fortfarande en viktig bok för henne, trots att hon inte alls skriver på samma sätt själv. När hon var barn och läste bokförlagens listor över vilka böcker som kommit ut under året, kunde hon inte hitta dem i bokhandel. Man fick vänta och längta mycket mer förr. Men hon tror inte att dagens barn, som har all möjlig litteratur några knapptryckningar bort, går miste om saknandet. De har ändå kvar processen att komma på vad de verkligen tycker om och leta upp det. Själv måste hon som ung leta upp böcker som Lace och Jackie Collins, för de fanns inte i hennes mammas stora boksamling. När Kelly Link senare började jobba i bokhandel fick hon äntligen tag i alla böcker hon längtat efter!Redan under collegetiden började Kelly Link jobba med att läsa inkomna manuskript på olika förlag och redaktioner. Hon började inte skriva själv förrän efter hon redan jobbat som slush reader. hon ville egentligen inte ha det jobbet för hon trodde att det skulle bli jobbigt att behöva tacka nej till insända texter, men det visade sig inte vara så jobbigt. Det hon tycker om i pricessen är när hon ställer frågor till författaren om detaljer i berättelsen, och hen börjar fundera på svaret, fundera djupare om sin egen historia.
YA, young adult-genren, har likheter med fantasy därför att båda handlar om människor som hamnar i miljöer, situationer och utmaningar som är nya för dem. YA är relevant för ungdomar och för alla som minns hur det var att göra saker för första gången. När man skriver YA är det viktigt att inte vara tråkig, inte vara nedlåtande och inte moralisera. Kelly Links favoritförfattare i YA-genren är Holly Black, Maggie Stiefvater och de morbida böckerna Feed och Thirsty av M T Anderson.
Kelly Links skrivarprocess är väldigt långsam - hon sade själv att hon är lat, men det vill jag egentligen inte skriva - inte ett ont ord om Kelly Link! Hon skriver bara en historia i taget, och hon kan gå och tänka på den i ett år. Efter att ha skrivit ned den relativt snabbt, på kanske en månad, kan hon revidera den i ett år till. Detta är alltså i värsta fall! Hoppas att det inte är så framöver, för hon sade att hon bara har tre historier kvar till att ha en ny samling. Den längtar jag redan efter att läsa!
Kelly Link skriver sina berättelser från början till slutet, och innan hon börjar att skriva för dagen läser hon igenom det hon skrivit tidigare för att komma i stämning. A Zombie Contingency Plan, Wrong Grave, The Hortlak och Magic For Beginners är noveller som överraskade henne medan hon skrev dem. Andra noveller kan kännas jobbigare att skriva. För att komma igång kan det hjälpa henne att börja med att skriva ut en anna författares historia, och fundera på hur de har använt karaktärer, röster och liknande. Ett annat knep är att ha ett problem i handlingen eller strukturen som man måste lösa, så att man tänker på det och inte på hur jobbigt det är att skriva. Till exempel, i Luisa's Ghost, när två Luisa pratar med varandra - hur låter man läsaren veta vilken Luisa det är som pratar? Och hur gör man när man vill att läsaren inte skall vara säker på vilken Luisa det är som pratar?
En gång var Kelly Link på ett skrivarläger, vilket var kul: där fanns trevliga människor och ett pingpongbord! Det var ändå jobbigt att skriva, och hon blev bara klar med en två tredjedels sf-novella. Men någon dag skall hon skriva en roman! Det ser jag fram emot, liksom samlingen som bara behöver tre berättelser för att bli klar!
Ytterligare en intressant paneldiskussion hann jag med innan hela Swecon 2012 tog slut. Den hade rubriken The body in science fiction och samlade Peter Watts (PW), Torill Kornfeldt (TK) och George Berger (GB) under ledning av Anna Davour (AD), och diskussionen rörde mycket huruvida sf "glömmer bort" kroppen och gör för vida antaganden om att det går att skilja kroppen från medvetandet. KT och AD hävdade att personen, medvetandet, inte går att skilja från kroppen, dels för att den fysiska erfarenheten av att ha en kropp är så viktig, och dels för att vårt beteende styrs av hur vi mår just den dagen, och enligt ny forskning, av tarmbakterier!
GB ställde frågan om två personligheter, två tillstånd, som laddats upp på samma server verkligen kommer att ha samma personlighet, och kan de tänkas ha en "konversation" med varandra eller kommer det bara vara fråga om att de öppnar sina kretsar för varandra. - Mot allt det ovanstående vill jag invända att om man vill lyfta ut medvetandet från kroppen, om det skulle vara möjligt att göra en komplett uppladdning av en personlighet, så räcker det inte att bara ladda upp ett tillstånd, utan även rutiner och algoritmer för hur medvetandet skall reagera, inklusive drivkrafter som nyfikenhet, musikintresse, reslust. Alltså inte bara ett ögonblickstillstånd, det är inparametrarna, utan även programmet för körning, som måste simuleras tillräckligt väl på grundval av de nämnda drivkrafterna och mycket mer. PW undrade också om man inte teoretiskt skulle kunna simulera yttre intryck som känsel och hunger via en kabel till hjärnan. För hjärnan behöver ändå stimuli för att utvecklas, och det är extra viktigt under barndomsåren. Men det är också värt att fundera på vad GB sade om att ett frikopplat medvetande kanske hittar helt nya vägar att interagera med omvärlden.
Diskussionen gick tillbaka till att snabbt ladda upp minnen i en mänsklig hjärna. PW nämnde åter igen att för att radera och skapa nya minnen i hjärnan krävs att många kopplingar mellan hjärnceller fysiskt dras om, vilket skulle dra otroligt mycket energi, hetta upp huvudet så att man skulle behöva ha en kylande hjälm av modell torkhuv hos frissan och riskera bestående minnesproblem (ingen får skriva en berättelse på den här idén, för den har PW paxat!). Ur sin rika kunskapsbank om underliga beteenden hos djur kunde då KT berätta om små gnagare med hög ämnesomsättning vilken måste saktas ned mycket när de går i ide. Deras synapser tillbakabildas under tiden de sover, för att sedan växa tillbaka när de vaknar igen. Man har (ännu) inte undersökt hur mycket av inlärda kunskaper och "personlighet" som försvinner under dvalan, men om det är mycket som förändras så skulle man kunna se deras uppvaknande efter dvalan som en reinkarnation.
När kan man säga att en intelligens är levande? Är det när den är självmedveten? Det finns böcker och filmer som handlar om datorer som vid en tillräckligt hög uppnådd intelligens blir självmedvetna - och vill försvara sig själva, och på köpet blir fientlig mot mänskligheten (HAL, Skynet mm). Men PW påpekade att den självbevarelsedrift som vi människor har är resultatet av tusentals år av påverkan från yttre hot, så det är inte säkert att en nybildad intelligens skulle ha liknande reaktioner.
Panelen avslutade med att ge ett boktips, Accelerando av Charles Stross, som fått flera av dem att omvärdera vad medvetande är. Än en gång rekommenderas en författare som jag själv avfärdat som tråkig... men jag skall ändå läsa Accelerando, speciellt som den finns att ladda ned kostnadsfritt.
Så hölls en avslutningsceremoni i en atmosfär av tacksamhet, glädje och litet sorg, en atmosfär som säkert bevarades i statyetten som överlämnades till de ansvariga för nästa års Swecon, Fantastika 2013. Jag har redan löst medlemskap! Visst kändes det tomt när Kontrast 2012 tog slut, men jag reste hem med många nya kunskaper, boktips och signerade böcker och var lycklig och nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar