All The Light We Cannot See av Anthony Doerr

Det finns en hel del skönhet i världen även när livet är hårt. Marie-Laure har blivit blind i unga år men hennes far och hans kollegor på Naturhistoriska Muséet i Paris låter henne upptäcka de unika föremålen med fingrarna. Werner och hans lillasyster Jutta lever på ett barnhem med knapra tillgångar, men tack vare Werners skicklighet med elektronik kan han reparera radioapparater och så höra ljuva toner och röster från andra delar av världen.

Kapitlen om Marie-Laure och Werner varvas i boken All The Light We Cannot See, och då och då står också andra personer i fokus under några sidor. Vi kan tänka oss att alla historier kommer att vävas samman innan boken är slut. Handlingen är heller inte helt kronologisk; några ögonblick ur extra farliga skeden i Marie-Laures respektive Werners unga liv bladas in redan tidigt för att höja spänningen. Det är enligt min mening inte helt motiverat men det duger så.

Som sagt visar boken skönheter i detaljer som är dyrbara antingen i världens ögon - diamanter och juveler - eller för att de är skapade med omsorg - modellerna av grannkvarteren som Marie-Laures far snidar för att hon skall kunna träna sig på att hitta. Även språket är omsorgsfullt vackert. Och även om boken berättar om grymma tider - andra världskriget, svält, mord, våldtäkt - så låter den det värsta hända "utanför bild" och nämner det efteråt i förbigående. Det står klart redan från början att smärta inte kommer att bränna hårt i den här historien, som är polerad för att inte vara för frånstötande, och det är tyvärr frustrerande för undertecknad. Boken är fin men känns inte riktigt så äkta som jag hade önskat.