måndag 28 februari 2022

Kustobservationer av Anna Fock

 Tillvaron för Liis präglas av extra många "mellan-lägen", de som gör att man känner av sin rotlöshet extra tydligt. Universitetsstudierna i språk blev inte klara, och nu bor hon i ett litet kollektivhus och arbetar som korsordskonstruktör och hyttstäderska på Sverigefärjan - två veckor på båten, två veckor i land. Ända sedan studietiden, då hon gled ut ur gemenskapen utan att märka det själv, har hon känt sig utanför i de flesta sammanhang. Bästa väninnan har man och barn, ytterligare ett tecken på hur Liis är ur fas med de flesta.

Det är också svårt att ta tag i sitt liv och börja något nytt när man är fast i något man inte vill släppa. Var pojkvännen Madis den stora kärleken i Liis liv, den som försvann? De två verkade höra samman för Liis, men han var ändå en av alla de andra som tycks hitta ett mål och följa det, bort från henne. När han flyttade till Thailand, bort från Estlands mörka vintrar, följde inte Liis med och nu saknar hon honom djupt.

Det är på flera sätt bra att Anna Focks korta roman Kustobservationer utspelar sig i Tallinn. Liis besök på namngivna kaféer och barer blir inte ett daterbart namndroppande av stockholmska miljöer, och att inte känna igen platserna helt bidrar till stämningen av att inte vara rotad. Främst är det ändå Estlands nutidshistoria som ger känslan av att vara avkapad vid rötterna. Ledtråden kommer sent, vid Liis besök hos sin mor som hon inte har större kontakt med, och minnena av välgörenhetspaket hon fick som barn. Ovanpå fattigdomen och bristen på mat och nöjen har Estland byggt en ny, flott värld där människor hittar ny mening med livet eller låtsas som att de gör det. Men grunden är inte helt stabil.

Det är inte ovanligt att känna sig rotlös i trettioårsåldern och det är inte säkert att den känslan varar för alltid - livet kan förändras och bli till något man känner sig hemma i även några år efter att "alla andra" kommit dit. Anna Focks roman kan vara en igenkännande nickning och en liten tröst för den som är mitt i samma situation, och en sympatifylld påminnelse för dem som hittade hem till slut.

Inga kommentarer: