Absolut Noll av Anna Fock

Pojkarna är i den där åldern där fylla, redlöshet och okontrollerat kräkande känns vilt och roligt, kanske mest när man kan skratta åt en av kompisarna men även när man håller på själv. Där är de inte ovanliga bland ungdomarna i S:t Petersburg, inte bland de vuxna heller. Mer ovanligt och litet hemligt är att de är "ljusblå" - de är homosexuella. Vi följer huvudpersonen Nikita in på glittriga gayställen, fram till en ung ny pojke som kommit dit, hem till kända och okända människor på efterfester med sex. Texten är full av energi och livsglädje.

Man måste ändå vara försiktig. Runt hörnet pyser hatet mot homosexuella, som kommer att växa sig starkare under berättelsens gång. Festerna kan fortsätta men håller man händerna på gatan får man vara beredd på att springa från aggressiva heteromän eller polisen. Men ungefär som för andra berusade människor i resterna av Sovjet så kan poliserna växla mellan brutala och vänskapliga, särskilt om de får några hundra rubel.

Men nu har grabbgänget en ny källa till oro hos den lokala poliskåren. Arkadij, en före detta klasskamrat till Nikita och Aljosja har blivit polis. Han var konstig redan i skolan, och nu har han polisuniform, batong och makt över dem om han vill använda den. Han vill vara killarnas kompis och tränger sig på i krångliga situationer, och man måste vara försiktig när man slinker undan honom så att han inte drar in en på polisstationen för vilket påhittat eller verkligt brott som helst.

Anna Focks debutbok utspelar sig i miljöer de flesta av oss inte känner till, men gör dem verkliga och engagerande för läsaren. Dock tappar den bara aningen i fokus bitvis i andra halvan, och det gör att den snabbt framrullande prosan ibland känns slarvig. I senare böcker har Anna Fock finslipat sitt berättande. Ändå är Absolut Noll mer välskriven och intressant än mycket annat i svensk bokutgivning, och absolut läsvärd.

Fler böcker av Anna Fock:

Väderfenomen

Kustobservationer