Agota Kristofs korta och intensiva bok Den stora skrivboken har blivit monolog på Uppsala Stadsteater, även den kort och intensiv. Texten står utskriven på väggen och golvet där Simon Reithner står, och han reciterar den snabbt och brutalt, det vill säga så brutalt som bokens handling faktiskt är.
Ett par skor symboliserar den andre tvillingen och aktören vi ser arrangerar skorna så att de står eller ligger likadant som hans egna. Två liv som levs i stereo, tur att de två har varandra när omgivningen är så grym. Eller ibland obegripligt generös. De två kan också driva varandra till att vara så kalla och handlingskraftiga som de behöver för att klara sig i den ogästvänliga världen.
 |
| Foto: Maria Lilja |
Med en så minimal koreografi och dramatisering kan man för ett ögonblick undra vad det är för skillnad mellan vad man ser och en ljudbok. Där skulle jag vilja säga att en ljudbok nog skulle kräva, och få, ännu mer av dramatisering, medan Simon Reithners lågintensivt ursinniga monolog rinner på i just så rasande tempo att man, liksom i boken, inte har tid att reflektera över det som händer utan bara måste acceptera, precis som pojkarna och alla i byn som lider av kriget på olika sätt. Det var en upplevelse att läsa Den stora skrivboken och de två efterföljande böckerna, och det var bra att bli påmind om hela historien på det här sättet. Även för någon som inte läst boken kan monologen ge samma överraskande och bestående intryck.
 |
| Foto: Julia Mård |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar