Att uppmärksamma Teixcalaan på detta hot låg i den lilla satellitstationen Lsels intresse, som ett sätt att undgå att bli uppslukade av det stora imperiet. Många av dem som Mahit Dzmare möter hänvisar också till konfrontationerna som kriget som hon startade - litet svårsmält, då det väl borde ligga i Teixcalaans intresse att bemöta en fiende som uppslukar skepp och planeter även inom imperiets gränser. Dessutom finns det också aktörer på Lsel som vill att kriget inte skall vinnas utan fortsätta för alltid så att Lsel skall skyddas från Teixcalaans erövringslusta. Också det är svårbegripligt, för även Lsel är ju möjligtvis hotade av de annalkande utomjordingarna.
Den teixcalaanska namnkonventionen med en siffra följt av ett substantiv blir överraskande personligt, med detaljer såsom att det finns olika former av uppräkningsorden och hur smeknamn formas, till exempel att Three Seagrass kallas Reed av sina närmaste vänner. Återigen följer vi nämnda Three Seagrass och Mahit Dzmare, men också den elvaårige tronföljaren Eight Antidote i hans försök att förstå och också influera vad som händer i kriget mot utomjordingarna, och yaotlek (överbefälhavare) Nine Hibiscus som hanterar sex rymdflottor och deras myteribenägna generaler vid fronten mot hotet utifrån.
Handlingen blir mycket spännande när människorna till sist lyckas ta sig öga mot öga med representanter för de hotfulla utomjordingarna. Men det är ungefär då som andra element i historien och världarna vi läser om börjar närma sig det osannolika. Det gäller både hur människor handlar, och hur olika teknologier fungerar. Det gör att bokens slut blir otillfredsställande, men därmed inte sagt att den är dålig i sin helhet. Tvärtom läser jag gärna mer av Arkady Martine, från Teixcalaan-imperiet eller andra helt nya platser i rymden.
Fler böcker av Arkady Martine:
A Memory Called Empire
Rose House
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar