Det var klokt att ge uppdraget att återskapa Scener ur ett äktenskap åt Hagai Levi, som gjort kammarspel i TV till något intensivt och intressant med serier som Be'Tipul och In Treatment. Det är just i scenerna med bara de två huvudpersonerna, Mira och Jonathan, som Scenes From A Marriage glöder. Det gäller i såväl scener av kärlek som desperata gräl. Hela tiden känner man att de två har en historia, inte på sättet att vi står utanför deras insider-kunskap utan som en gemenskap som styr deras utspel och reaktioner och gör dem trovärdiga.
I den uppdaterade versionen är det Mira som lämnar Jonathan och dottern Ava. Andra avsnittet där detta händer är en grym övning i uppbrottets mekanik. I Jonathans knä dumpas att Mira lämnar honom för en ny man. Han vill inte låta det ske, resonerar med logik och känsloargument, men vi ser att Mira i sitt sinne är på en helt annan plats än han. Nu är de två människor på väg åt olika håll. Det är lätt att ogilla Mira som är den som skapar smärtan, och det är lätt att låta motviljan färga av sig på hennes röst och manér, inte bara hennes ord och handlingar. Men när hon själv blir ledsen över vad hon gör mot familjen är det Jonathan som tröstar och hjälper henne, och hon söker sig till honom. Den långa historien av att vara varandras stöd i livet går inte att glömma trots att allt har förändrats.
I varje stor förändring i livet behöver de två mötas och igen förhandla om omständigheterna. Dialogerna och reaktionerna känns trovärdiga: det behövs inget mer än två människor i ett rum för att skapa spänning. Scenen där grälet övergår i handgripligheter är jobbigt men inte lika obehaglig och sedan överslätad som den motsvarande scenen i originalserien av Ingmar Bergman.
Före eller efter avsnitten klipper Levi in hur skådespelarna rör sig till/från sina scener medan alla tekniker står runt omkring och sköter sina jobb. Vilka är skådespelarna just då, är de sig själva eller spelar de sig själva? Det är i mina ögon en onödig gimmick, men lätt att ignorera när den verkliga handlingen kommer igång.
*** mild spoiler ***
Så djupt är bandet mellan de två att de efter några år börjar träffas igen, i hemliga kärleksmöten. Är det kärlek eller attraktion eller en ovilja att ge upp något man kan få, fastän det skulle skada någon annan (deras nya partners)? Det är litet svårt att se den upptagna affären som tecken på något fint. Det visar mer på en uppgivenhet inför att livet inte kommer att bli bättre och att alla blir mindre, och mindre hoppfulla av årens gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar