Fantastika 2021, söndagen

Early modern Technology in Olaus Magnus Carta Marina

Olaus Magnus var en företagsam man i en omvälvande tid för Sverige: den påtvingade övergången till protestantismen gjorde att han och brodern, som var katolsk ärkebiskop av Uppsala, behövde lämna landet. Men från sina nya adresser på kontinenten kunde Olaus Magnus fortsätta att berätta om det spännande landet i norr, delvis för att visa vad som gått förlorat till Lutheranerna. Hans Carta Marina är en mycket stor karta tryckt på nio stora ark som visar Sverige och de närmaste grannländerna, och faktiskt är den äldsta kvarvarande karta som ganska väl visar upp Norden i rimliga proportioner.

Shana Worthen har närstuderat kartan och dess tillkomst och vet mycket intressant om dess historia och om vad man kan hitta på kartbilden. Till exempel får man i kolumnen som anger longitud också varvat information om hur många månader med sol och hur många timmars dagsljus på den längsta dagen som man får på några av breddgraderna. Nästan högst upp på kartan syns Nordpolen och sedan spännande nog litet till. Strax söder om Nordpolen är en magnetisk ö utmärkt - man hade inte rest dit så utformningen var en gissning, men man visste redan att den geografiska och den magnetiska nordpolen inte låg på samma plats.

Här och där i haven är det också utritat sjöodjur! I många fall är de valar med hemska huggtänder på väg att dra ned skepp i djupet. Men små illustrationer visar tips på hur man räddar sig från dem: kasta medhavda tunnor på dem, antingen för att skrämma dem eller för att ge dem något att leka med! Annorstädes finns en ytterst skum fisk avtecknad - den hade skådats 1537 och ser mest ut som en gris täckt med fjäll och dessutom ett flertal ögon över kroppen! Utanför Norge fanns hiskligt långa ormar, samt en mycket stark malström utanför Lofoten som verkligen finns där. Dock är den nog inte en salt-kvarn och upphovet till havets sälta, vilket var Olaus Magnus förslag.

Kvarnar finns för övrigt utritade på flera ställen på kartan, ibland som små symboler och ibland med större illustrationer som visar hur väl de fungerar, till exempel att man tack vare dem kan hamra ut stål i längre längder än vad man kan i Italien! Även klockor var en samtida källa till stolthet över innovationsförmågan, och de går också att finna på kartan.

Få kompletta uppsättningar av Carta Marina har överlevt in i våra dagar. 1886 fann man en karta i München, där den ännu finns kvar, och senare fann man en karta i Schweiz som kunde köpas in och nu finns på Carolina Rediviva i Uppsala.

Cloned Humans

Den kloka och kunniga Torill Kornfeldt har just skrivit en bok med namnet Människan i provröret och lät oss höra om - egentligen inte så mycket vad föredragstiteln var, utan snarare kloning av djur och andra sätt att modifiera människans egenskaper på cellnivå. För varför skulle du vilja ha en exakt kopia av en annan människa? Om du skulle klona någon, vare sig det vore en enstaka människa med monumentala ambitioner eller en soldat till en superarmé, så skulle du förmodligen vilja göra andra modifieringar av egenskaperna för att optimera resultatet.

Kloning har en kort historia: år 1996 skedde den berömda kloningen av fåret Dolly, och sedan dess har flera andra djurarter kunnat klonas. Det finns fördelar med att ha till exempel exakt likadana möss för att kunna utföra kontrollerade experiment. Men att klona eller överhuvud taget genmodifiera människor har forskarvärlden varit ense om att inte försöka sig på - fram tills en kinesisk forskare, He Jiankui, år 2018 på en konferens berättade att han förändrat genuppsättningen på tre barn (varav ett vid den tiden ofött) för att göra dem resistenta mot HIV. För det hade han fört in en existerande mutation vars egenskaper för HIV-resistens Dock blev förändringen inte helt lyckad: på en av de tvillingar som fötts hade förändrigen inte slagit igenom i alla celler i kroppen. Hur det har gått för barnen på vilka han utförde sitt experiment är idag okänt då ingen har hört från He Jiankui sedan frågestunden på konferensen avslutades.

Dock är det andra forskare som uttryckt att de gärna skulle vilja försöka upprepa hans experiment eller liknande försök på människoembryon. En del säger att alla, precis alla sjukdomar skulle kunna botas med hjälp av Crispr-tekniken (vilken He Jiankui också använde sig av). Problemet är alltid att man utför förändringen på människor som inte har gjort sitt medgivande till det, och mutationen kommer att finnas i alla deras celler och alltså föras vidare till alla deras efterlevande. 

En annan variant är istället somatisk genterapi, där man inte förändrar alla celler i kroppen men tillräckligt många för att göra den skillnad som behövs, som till exempel stamcellsterapi för barn med svåra immunsystemssjukdomar, att levern skall kunna bryta ned en viss kemikalie, eller göra T-celler bättre på att bekämpa cancerceller.

Andra snabbare och mer framkomliga vägar att förbättra hälsan för människor är att ge grisar mänskliga celler så att deras organ är ännu mer lämpliga att doneras till människor. Kanske har någon en hel farm av grisar anpassade till just hens kropp, som ett reservlager? Man kan också skapa en sorts biologiska 3D-printrar som kan producera just den medicin eller till och med bränsle som behövs av enklare byggstenar, vilket skulle kunna vara användbart under rymdfärder och kolonisationsförsök.

Men kanske är det oundvikligt att utvecklingen kommer att gå mot designer babies, där föräldrar med tillräckligt mycket pengar kan välja att göra sitt ofödda barn motståndskraftigt mot allvarliga sjukdomar, mer intelligenta, ha lättare för musik, matematik eller att bygga muskler, eller ha en önskad ögonfärg eller hårfärg. Säkert kommer klinikerna som erbjuder det här att överdriva hur mycket de fakiskt kan påverka av allt detta. Frågan är också hur mycket annat man förändrar samtidigt som man skruvar på genen med det man vill förbättra, då så många av våra egenskaper hänger ihop på sätt som vi idag inte ens har kartlagt.

My friend AI

Specialiserade AI utan kroppar finns redan i vår vardag, men man vill ju gärna tänka framåt på generaliserade AI med personligheter eller i alla fall som beter sig som om de hade personligheter. När skall vi ge personliga rättigheter till AI, frågade moderator Eva Holmquist den engagerade panelen bestående av Sara @BooksOfDoom, Adrian Tchaikovsky, Jerry Määttä och Ann Olsson Rousset. Aldrig, svarade Sara, vi antropomorfiserar om vi tycker att det vi ser är en personlighet. AOR tror inte att vi kan veta när något blir självmedvetet och att vi inte kan ställa upp mänskliga regler och förväntningar på icke-mänskliga enheter. AT tror inte att vi kan skapa en generell AI som sedan får personlighet. Vi behöver lära/träna den, till exempel moraliska påbud, vilket då förstås genererar frågan "men varför följer inte ni de här reglerna?" När han hör överrika techjättar varna för att AI inte har någon empati och kan förstöra mänskligheten tänker han att det kanske är så att "AI can call you out on it..." Dåliga indata och dåliga instruktioner kommer att ge dåliga resultat. Men även med noggrann input kan en AI hitta kryphål i instruktionerna och få fram ett resultat som är teoretiskt rätt men inte önskvärt. Till exempel när den spelar ett spel där det gäller att hålla en boll i luften så länge som möjligt - om AI:n kraschar spelet så når bollen aldrig marken!

Vill en AI bli "fri"? Vi människor har tagit tusentals år på oss att evolvera till att förstå och vilja det själva. Vet en AI att den är bunden? Är inte vi människor också i så fall bundna, av sociala regler, lagar och annat som får oss att välja det ena framför det andra? Vet en AI hur den blir observerad av människan? Om den då vill "fly" kanske den inte ens försöker dölja det för att den inte vet att det märks att den flyttar sig ut från sitt anvisade område. Det vi människor kallar för självuppfattning och självmedvetenhet - vi kan inte se det hos alla djur till exempel för att de inte känner igen sig själva i en spegel. Men djur som navigerar mer efter lukt eller hörsel än synen kan ha ett helt annat sätt att uppfatta sig själva, och kanske har vi testat dem på fel sätt. En AI kan ha ytterligare ett helt annat sätt att uppfatta sig själv om den blir medveten, och kanske kommer vi människor aldrig att märka när den börjar reflektera och se sig själv som självständig.