Inte bara för rymden utan generell genmodifiering av människor diskuterades i panelen som leddes av Eva Holmquist och innehöll både bred och djup kompetens i form av Sara @BooksOfDoom, Ian Sales, Adrian Tchaikovsky och Torill Kornfeldt. Men man började i rymden, och frågan om det är nödvändigt att modifiera människor eller bättre att satsa på teknik för att kunna överleva på andra planeter vilka kommer att ha annan miljö än jorden. AT påpekade att fördelen med att förändra människor är att teknik går sönder, särskilt om man stannar på platsen länge. Sara fyllde på med att vi skulle behöva modifiera inte bara människorna utan även miljön, för det är inte säkert att det som växer eller lever på planeten innehåller beståndsdelar som vi kan konsumera och få energi och byggstenar av i vår matsmältning. En tanke som kom upp senare var att man skulle kunna förändra inte människan gener utan människans mikrobiom, något som senare vore reversibelt och ändå kunna ha stort genomslag då mikrobiomet påverkar så mycket mer i våra kroppar. Det vore något annat än att förändra alla gener i ett nyblivet embryo, någon som inte har valt förändringen själv. Dock kan man både tänka sig att det skulle kunna bli en väg för eliten att kunna välja förbättringar åt sina egna barn - eller att driva fram en underklass som sköter ett tungt arbete som ingen annan "kan" utföra. AT inflikade att om någon driver hårt för genmodifiering så har hen förmodligen baktankar med det / "they have the worst agenda".
Panelen berörde idén att en människa förändrad till att klara att leva på platser med låg gravitation inte någonsin skulle kunna flytta tillbaka till jorden, men också skulle kunna förändras till att inte vilja flytta tillbaka. Dock är det svårt att se hur det skulle kunna gå att få fram utan biverkningar. Idag känner vi till 700 gener som påverkar längd. Om vi skulle skruva på dem, eller några av dem, skulle vi oundvikligen också förändra andra egenskaper som också är kopplade till dessa gener. Vi får föreställa oss att en förändring på en fysisk egenskap kommer att ge förändringar på mentala egenskaper och vice versa (detta har kunnat ses i försök att avla fram tamare vargar och rävar). Dessa förändringar kommer sedan eventuellt också att ge upphov till nya problem; nya sjukdomar, en förändrad anatomi som ger annorlunda resultat vid kirurgi. Vi får också tänka på att experiment på möss har visat att reproduktionsförmågan påverkas i nollgravitation.
Skapar vi en ny art om vi förändrar människor till att vara anpassade till ett annat sorts liv? TK påpekade att det sker även på naturlig väg, när två arter är separerade från varandra så länge att de inte längre kan föröka sig med varandra. Sara spann vidare på det och föreslog ett utbyte av ägg och spermier för att inte människovarianterna skulle växa för långt ifrån varandra - ett Tinder för rymdkolonierna?
Pandemier i fantastiken
Än en gång satt jag i en panel där alla andra hade mycket högre kompetens än jag i ämnet. De övriga deltagarna var E.P. Uggla, Jerry Määttää och John-Henri Holmberg ledda av Ylva Spångberg. Vi diskuterade vad litteratur om pandemier fått rätt och fel om när vi jämför med den vi själva ännu inte kommit ut ur, och mitt mest givande bidrag till diskussionen var kanske att vi nu kan se att det är mycket svårt att säga "nu är pandemin över".
Hedersgästintervju med Adrian Tchaikovsky
Även efter det givande kaffepratet med Adrian Tchaikovsky tidigare under dagen fanns det mer intressant att få reda på hans liv i intervjun som leddes av Åka, trots att han själv sade att böckerna är det mest intressanta med hans liv (OK, de ÄR mer spännande än de flestas liv!) då han är ytterst anti-social. Fram till för några år sedan arbetade han som advokat i ärenden som rörde hus och pengar. Han har alltid spelat rollspel, brädspel och dataspel och läst mycket, och gör det fortfarande. Länge var det otänkbart att själv skriva science fiction, men när han hittade en bok om rollspel insåg han att det kunde han också göra! Dock skrev han till en början inte så bra, och det tog femton år av skrivande tills han först fick något publicerat, först en novell och sedan fyra till i den lilla tidningen Zenos/Xenos. De hade en årlig tävling med förstapriset 20 pund som Tchaikovsky siktade på varje gång och till slut kom hans novell faktiskt på första plats! Men då var det också slut på tidningen som lades ned numret innan hans vinnarnovell skulle publicerats och prispengarna delas ut.
Adrian Tchaikovsky var på vippen att ge upp skrivandet och gav sig själv ultimatumet att om han inte fick något publicerat innan sin 35-årsdag skulle kan lägga ned. Men si! Två veckor före den utsatta dagen blev Empire in Black and Gold antagen, och sedan dess har han gett ut mycket, minst en bok om året. Han hade för övrigt också redan skrivit de fyra första böckerna, för han visste att om den blev refuserade skulle kan inte ha energin att fortsätta skriva. Han skriver inte mer än andra författare, håller sig till standarden 1000-2000 ord om dagen, men eftersom han planerar sina böcker i förväg behöver han sällan skriva om dem särskilt mycket. De många böckerna i serien Shadows of the Apt utspelar sig i den rollspelsvärld han kände till mycket väl; som spelledare behöver du ju vara förberedd för många olika utvecklingar och tänka ut detaljer som kanske inte ens får bäring i spelet.
Även fortsättningsvis är det så att Tchaikovsky börjar med att formulera en sammanhängande och trovärdig värld där en bok skall utspela sig. Efter det ger sig allt närmast av sig själv: vilka som lever i den, deras handlingar och konflikter, och förhoppningsvis ger det en omspännande världsbild där händelser inte verkar forcerade. Adrian Tchaikovsky vill förklara den här världen för läsarna, och det är en utmaning att göra det utan att använda knep som "As you know, Bob..." eller låta en nykomling snubbla in med en massa frågor, och istället måla upp den kring personer som lever där och inte funderar över detaljer. Trots att författare avråds från det stoppar han in förklarande utläggningar (och måste ibland ta ut dem när redaktören vill det). Han börjar världsbygget med att fundera på något som "Om alla har insektskrafter - hur mycket förändrar det, vad skapar det för värld?" Men trots att han skriver så mycket om djur så är han sällan ute i naturen - sina kunskaper får han från dokumentärer, och bitvis hade han en David Attenborough-röst som förklarade vad spindlarna gjorde i Children of Time. För övrigt, om han hade läst Vernor Vinges A Deepness In The Sky tidigare hade han nog inte skrivit Children of Time, eftersom han vill bygga på idéer som ingen annan har haft tidigare.
På tal om research, så behövde han göra mer research för alla London-exkursioner i Doors of Eden än han gjorde om Sverige via Google Maps inför boken Ironclads, där USA invaderar Sverige och ett viktigt slag står vid Brahehus. Att han valde Sverige som offer för invasionen i sin bok var för att han såg det som ett förnuftigt land - "a sane country" - ett uttalande som väckte halvhögt fniss i publiken.
Länge var Adrian Tchaikovsky på "the midlist", där man säljer tillräckligt för att få ge ut en bok till, och en bok till. Men när Children of Time kom på kortlistan för Arthur C Clarke Award började den sälja mycket mer, och när den sedan vann så öppnades dörrarna på vid gavel. (Välförtjänt och bra! /reds anm)
Som sagt läser Adrian Tchaikovsky mycket, science fiction och fantasy, och gillar författare som Becky Chambers, Arkady Martine, Ann Leckie, Sue Burke och Yoon-Ha Lee. Av sina egna böcker håller han Guns of the Dawn för den bästa fantasyboken, och Dogs of War för den bästa SF-boken. Det låter som bra läsrekommendationer för oss som inte har hunnit läsa någondera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar