Prinsessan Jolanta är blind, men hon vet inte om det. Hennes far, kungen av Provence, har förbjudit alla att berätta det för henne och att ens nämna ljus eller att se. Vilken underlig tillvaro det måste vara! Vi får se litet av hur hovdamerna pysslar om sin prinsessa i den paradisiska slottsträdgården, och deras vaggvisa för henne är vacker men tyvärr spretig i fråga om tonträffar. Men deras omtanke gör Jolanta förvirrad och skuldmedveten, och därtill har hon börjat fundera på om det inte finns något mer i livet.
Kungen av Provence anländer med en morisk läkare, Ibn-Hakia, som kanske med en operation kan göra så att Jolanta kan se. Men i en spännande aria med exotiska klanger och scenen dränkt i rött ljus berättar han (med Dmitry Yankovskys stadiga röst) hur Jolanta själv måste vilja se igen för att metoden skall lyckas.
Sedan tidigare är Jolanta förlovad med Robert av Burgund vilken hon aldrig har träffat, och som av en slump snubblar han och hans bäste vän greve Vaudémont in på borggården efter att ha gått vilse i skogarna. Robert bekänner att han önskar att förlovningen upplöses då han är kär i en annan prinsessa. Under tiden blir Vaudémont (sjungen av Igor Morozov som har en innerlig och välljudande röst) blixtförälskad i den ljuvliga sovande kvinnan han ser. När Jolanta vaknar dröjer det ett tag innan han upptäcker att hon faktiskt är blind. I en duett med underbar melodi berättar han för henne om allt vackert i världen, och Jolanta svarar att hon inte behöver se för att uppleva världens skönhet - men nu har hennes önskan att kunna se blivit väckt.
Tjajkovskijs opera Jolanta är endast halvannan timme lång, så när allt skall knytas samman till ett lyckligt slut går det litet hastigt, men det gör inget. Det behövs inte mer än så för att ge en fläkt av dramatik och kärlek satt till härlig, underbar musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar