I RSPO Orchestra Academy får unga lovande musiker utvecklas under handledning av Kungliga Filharmonikernas stämledare under ett år. I juni 2020 var det dags för den senaste kullen att ge sin avslutningskonsert. Första stycket var Serenad för blåsare op 7 (1882) skrivet av en Richard Strauss ännu yngre än musikerna på scenen - endast sjutton år gammal komnponerade han en så rik och vacker musik som det måste vara en glädje lika mycket att spela som att höra.
Det var spännande att få lyssna på uruppförandet av beställningsverket Elegy (2020) av Johannes Pollak. Kanske skulle någon påstå att det är förutsägbart att en elegi baseras på dova, långsamma stråk av toner medan många av oss andra upplever det som det mest träffande och gripande uttrycket för en elegi. Särskilt skönt klingade de inledande och återkommande tonerna från altflöjten och inpasset från fagotten.
Till konsertens avslutande stycke, Reinhold Glières Stråkoktett i D-dur (1902), dubblerades RSPO:s stråkkvartett med en stråkkvartett ur Kungliga Filharmonikerna. Det var roligt att få höra mer av Glière, vars harpkonsert ju framfördes vid en sensommarkonsert nyss. Här kom hans romantiska drag till fullt uttryck och det var inte svårt att förlora sig i de starka känslorna från de melodiska satserna i oktetten. De unga musikerna i RSPO gjorde en alla en god insats med minimala skavanker, och jag önskar dem en lång och lyckosam karriär.
Länk till konserten på Konserthuset Play
Det var spännande att få lyssna på uruppförandet av beställningsverket Elegy (2020) av Johannes Pollak. Kanske skulle någon påstå att det är förutsägbart att en elegi baseras på dova, långsamma stråk av toner medan många av oss andra upplever det som det mest träffande och gripande uttrycket för en elegi. Särskilt skönt klingade de inledande och återkommande tonerna från altflöjten och inpasset från fagotten.
Till konsertens avslutande stycke, Reinhold Glières Stråkoktett i D-dur (1902), dubblerades RSPO:s stråkkvartett med en stråkkvartett ur Kungliga Filharmonikerna. Det var roligt att få höra mer av Glière, vars harpkonsert ju framfördes vid en sensommarkonsert nyss. Här kom hans romantiska drag till fullt uttryck och det var inte svårt att förlora sig i de starka känslorna från de melodiska satserna i oktetten. De unga musikerna i RSPO gjorde en alla en god insats med minimala skavanker, och jag önskar dem en lång och lyckosam karriär.
Länk till konserten på Konserthuset Play
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar