År 2016 sattes historien om Dr Jekyll och Mr Hyde upp som dansteater på Old Vic i London. Berättelsen är omgjord, förutom att den inte framförs av en utomstående betraktare, och handlingen förlagd till Dr Jekylls blomsterhandel med kostym och musik influerade av femtio- eller sextiotal. Det är ett bra val av epok, där "den snälle killen" och hans drömmar om ett stillsamt borgerligt liv kan ställas mot en tuffare man och den värld av nöjen han rör sig i. Vi får alltså också se mer av Dr Jekylls och Mr Hydes förehavanden, vilket gör spänningen mellan dem och Dr. Jekylls dragning till sin mörkare sida tydligare.
Den vänlige Dr Jekyll är förtjust i vackra Rose som besöker honom i hans butik, och visst verkar känslorna vara besvarade. Men när han går ut för att roa sig på ett ställe där gränsen mellan dans och slagsmål är flytande, möter han en stark motståndare som förnedrar honom och närmar sig Rose. Det blir den första gången som Jekyll tar sitt serum, och i blinkande stroboskopljus spränger sig den större och hårdare Hyde ur sina bojor. Växlingarna mellan dem båda är just sådana scener som gör sig bra som dans och kamp mellan två skådespelare till stegrad musik.
Jekyll kan genom Hyde ta revansch på dem som hånade honom nyss, men Hyde går några steg längre då han dras till mer våld och njuta av det utan minsta tanke på dem han skadar. Hans närvaro i Jekylls liv blir alltmer problematisk och alltmer svår att kontrollera. På fler och fler sätt kommer han in även i scenerna med Rose till glad boogiemusik eller mer romantiska toner. Att musiken som ackompanjerar Hyde och hans handlingar är sugande jazzrytmer gör locktonerna från den mörka sidan svåra att stå emot, även för oss åskådare. Kampen i Dr Jekylls kropp och allvaret i vad som håller på att hända känns ända ut i publiken.
Daniel Collins och Tim Hodges gör lysande insatser som Dr Jekyll och Mr Hyde, Carrie Taylor Johnson är en förtjusande Rose och Ebony Molina som den starka, fria Ivy är fascinerande för mig såväl som för Hyde. Fina detaljer är att alla kvinnor på scenen har namn av blommor - Dahlia, Lilly, Iris - och de propra skäggprydda männen heter Robert, Louis repsektive Steven efter författaren själv. Old Vics halvannan timme långa uppsättning av Dr Jekyll och Mr Hyde är litet otäck men mycket lyckad och underhållande.
Länk till Old Vics sida om Jekyll & Hyde
Den vänlige Dr Jekyll är förtjust i vackra Rose som besöker honom i hans butik, och visst verkar känslorna vara besvarade. Men när han går ut för att roa sig på ett ställe där gränsen mellan dans och slagsmål är flytande, möter han en stark motståndare som förnedrar honom och närmar sig Rose. Det blir den första gången som Jekyll tar sitt serum, och i blinkande stroboskopljus spränger sig den större och hårdare Hyde ur sina bojor. Växlingarna mellan dem båda är just sådana scener som gör sig bra som dans och kamp mellan två skådespelare till stegrad musik.
Jekyll kan genom Hyde ta revansch på dem som hånade honom nyss, men Hyde går några steg längre då han dras till mer våld och njuta av det utan minsta tanke på dem han skadar. Hans närvaro i Jekylls liv blir alltmer problematisk och alltmer svår att kontrollera. På fler och fler sätt kommer han in även i scenerna med Rose till glad boogiemusik eller mer romantiska toner. Att musiken som ackompanjerar Hyde och hans handlingar är sugande jazzrytmer gör locktonerna från den mörka sidan svåra att stå emot, även för oss åskådare. Kampen i Dr Jekylls kropp och allvaret i vad som håller på att hända känns ända ut i publiken.
Daniel Collins och Tim Hodges gör lysande insatser som Dr Jekyll och Mr Hyde, Carrie Taylor Johnson är en förtjusande Rose och Ebony Molina som den starka, fria Ivy är fascinerande för mig såväl som för Hyde. Fina detaljer är att alla kvinnor på scenen har namn av blommor - Dahlia, Lilly, Iris - och de propra skäggprydda männen heter Robert, Louis repsektive Steven efter författaren själv. Old Vics halvannan timme långa uppsättning av Dr Jekyll och Mr Hyde är litet otäck men mycket lyckad och underhållande.
Länk till Old Vics sida om Jekyll & Hyde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar